Lars Amréus, riksantikvarieLars Amréus, riksantikvarieFoto: Christina Lingdén (CC BY)

Tänk i tid

Antal kommentarer: 0

Framtidskommissionen, som nyligen släppt antologin Framtidsutmaningar – Det nya Sverige, efterfrågar i boken institutioner som främjar långsiktighet. I en debattartikel i Dagens Samhälle 28 januari beskriver riksantikvarie Lars Amréus hur Riksantikvarieämbetet är en sådan institution.

Nyligen har Framtidskommissionen släppt antologin Framtidsutmaningar – Det nya Sverige.  Antologin ringar in de viktigaste utmaningarna som Sverige står inför. I ett inledande kapitel argumenterar huvudsekreteraren Jesper Strömbäck att vi människor är dåliga på att tänka långsiktigt. Han beskriver insiktsfullt fem förbannelser som hindrar oss att tänka i hållbara termer. Två av dessa är kortsiktighetens förbannelser och historielöshetens förbannelser. Strömbäck efterlyser institutioner som främjar långsiktighet.

Riksantikvarieämbetet är en sådan institution som Strömbäck efterlyser. Riksantikvarieämbetet har regeringens och riksdagens uppdrag att bevara, förmedla och utveckla kulturarv just för att göra oss bättre rustade för att hantera vår samtid och framtid. De som rusar mot framtiden utan att vilja tänka efter före vill ibland framställa Riksantikvarieämbetet som en myndighet för mossiga särintressen. Människor som engagerar sig för kultur kan kallas nostalgiker och bakåtsträvare. Det är inte särskilt insiktsfullt.

Jag vill här ge exempel på tre områden där Riksantikvarieämbetet verkar för att möjliggöra ett långsiktigt tänkande och därmed bidrar till att främja en hållbar utveckling:

Det förgångna tillhör alla
För det första så lever vi i en tid som av många uppfattas som identiteternas tidevarv. En av vår tids viktigaste frågor handlar om hur vi skapar känsla av samhörighet och gemenskap i en tid av snabba förändringar. Erfarenheten visar att historien kan användas både för att inkludera och exkludera eftersom människan skapar sammanhang genom att trä en tråd mellan gårdagen och morgondagen. Om vi inte är vaksamma på hur gårdagen används kan det lätt bli ”vi” mot ”dom”. Ett sätt att motverka detta är att ge så många som möjligt verktyg för att använda historien för att skapa sin individuella berättelse, som sedan fogas tillsammans med andra individuella berättelser till en ständigt föränderlig helhet. Under 2012 har Riksantikvarieämbetet och Berättarministeriet samverkat kring ett projekt där låg- och mellanstadieelever i Södertälje har fått förutsättningar att göra de historiska spåren till sina genom att skapa berättelser där gårdagen, samtiden och morgondagen knyts ihop till en sammanhängande helhet. Det ska vara möjligt för alla oavsett ursprung att använda den gemensamma historien till att skapa sammanhang och hållbar identitet. Det förgångna tillhör oss alla.

Människan och landskapet
En annan avgörande samhällsutmaning vi står inför gäller miljön. Genom att titta bakåt kan vi lära oss hur tidigare generationer har hanterat förändringar. Men det har inte alltid varit självklart att människan är en del i lösningen. Allt för länge har människan behandlas som det stora hotet. Och även om det är sant så kan problemen inte hanteras om lösningarna inte bygger på människors drivkrafter och sociala och kulturella förutsättningar. Miljömålsberedningens internationella konferens i december 2012 gav hopp om att ett skifte i synen på människans roll är på väg. Riksantikvarieämbetet har länge arbetat med landskap och de senare åren med att i Sverige införa den Europeiska landskapskonventionen, som sätter människan och hennes sätt att se landskap i fokus.

Hållbar stadsutveckling
Ett tredje område där vi måste tänka långsiktigt och hållbart gäller stadsutvecklingen. Idag bor de flesta människor i städer och urbaniseringen fortsätter med stor kraft både i Sverige och globalt. Många samsas på en liten yta. Hur vi utformar våra städer är av stor betydelse för både den fysiska och den psykosociala hälsan hos samtidens och morgondagens medborgare. En stad byggs inte, den ackumuleras över tid, ibland genom medveten planering, ibland genom tillfälligheter. Hållbar stadsplanering bör därför handla om hur vi kan foga det nya till det gamla utan att förlora stadens själ. De livliga debatterna exempelvis när det gäller flytten av Kiruna och utvecklingen av Stockholms innerstad visar att frågor som rör långsiktig stadsplanering engagerar medborgarna.

Att tänka i tid
Som Jesper Strömbäck framhåller i sin antologi är det nödvändigt att använda sig av historien och kunna hantera kortsiktighetens förbannelse om vi ska klara de stora framtidsutmaningarna till 2050. Riksantikvarieämbetets egen strategi och vision heter ”Tänka i tid”. Den uppmaningen vill jag skickavidare till politiker, myndighetschefer och andra beslutsfattare, ja, till alla som engagerar sig för en hållbar framtid för Sverige: Se sambanden mellan dåtid, nutid och framtid. Använd kunskap om historien för att främja ett långsiktigt tänkande som kan hjälpa oss att på bästa sätt hantera vår tids stora samhällsutmaningar. Tänk i tid!

Lars Amréus, riksantikvarie

Dela sidan på

Lämna en kommentar