Hällristningar vid NämforsenHällristningar vid NämforsenFoto: Leif Gren (CC BY)

Från kulturminneslag till kulturmiljölag

Antal kommentarer: 8

Den 1 januari 2014 träder Kulturmiljölagen (1988:950) i sin nya lydelse i kraft. I den vardagliga hanteringen av lagen kommer förändringarna av bestämmelserna rörande fornlämningar att märkas mest. Det pågår för närvarande ett intensivt arbete vid Riksantikvarieämbetet kring fornlämningsbegreppets förändring och tillämpning. I arbetet deltar också länsstyrelserna och andra berörda aktörer.

Vilka är de viktigaste förändringarna?

  • Lagen ändrar namn från Lagen (1988:950) om kulturminnen till Kulturmiljölagen (1988:950).
  • Lagen förtydligas inledningsvis med ett syfte och att kulturmiljön också behandlas i andra lagar.
  • Rekvisiten för fornlämning, dvs. de villkor som ska uppfyllas för att lagen ska gälla, lämnas oförändrade.
  • En tidsgräns införs som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar: en lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar.
  • Länsstyrelserna ges en ny möjlighet att fornlämningsförklara lämningar som uppfyller lagens rekvisit och är yngre än 1850.
  • Lagens nya skrivningar förtydligar att användningen av metallsökare kräver tillstånd från länsstyrelsen, förutom i vissa undantagsfall.
  • Beslut om yngre skyddade kyrkor och begravningsplatser kommer att fattas av länsstyrelserna (tidigare Riksantikvarieämbetet).
  • Lagen har setts över redaktionellt i avsikt att uppnå större tydlighet.
  • Riksantikvarieämbetet får utökad föreskriftsrätt enligt Kulturmiljöförordningen (1988:1188), däribland för hela 2 kap. (fornminnen) och 3 kap. (byggnadsminnen).

Vad händer på Riksantikvarieämbetet?

Enligt Kulturmiljölagens nya lydelse har länsstyrelserna ansvar för kulturmiljöarbetet i länet, medan Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturmiljöarbetet i landet. Riksantikvarieämbetets överinseende handlar om att självständigt följa och granska länsstyrelsernas arbete utifrån Kulturmiljölagens bestämmelser, att återkoppla våra iakttagelser till länsstyrelserna, att påverka den generella tillämpningen med föreskrifter, allmänna råd och vägledningar, men också att till regeringen signalera behov av förändringar i regelverket.

Under 2013 har Riksantikvarieämbetet tillsammans med en referensgrupp från länsstyrelserna, arbetat med en förstudie för att prioritera och planera de närmaste årens insatser angående lagens 2 kap., dvs. de bestämmelser som berör fornminnen.

Vissa åtgärder har prioriterats för att ge länsstyrelserna och andra berörda aktörer grundläggande vägledning när lagändringarna träder i kraft:

  • En vägledning och en uppdaterad lämningstypslista, för tillämpning av fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring har färdigställts. De visar principer för hur den nya 1850-gränsen bör hanteras respektive rekommendationer för hur olika lämningstypers skydd generellt bör bedömas.
  • Befintliga föreskrifter angående uppdragsarkeologi (2 kap. 10-13 §§) och kyrkliga kulturminnen (4 kap.) har uppdaterats.
  • Ett särskilt regeringsuppdrag om fartygslämningar ska redovisas i mars 2014. Genom den förändrade lagen förlorar ett antal idag skyddade skeppsvrak sitt skydd. Listor över dessa skeppsvrak har skickats till berörda länsstyrelser. Här kan det bli aktuellt för länsstyrelserna att använda den nya möjligheten till fornlämningsförklaring.

Arbetet beträffande fornlämningsbegrepp och fornlämningsförklaring behöver fortsätta och fördjupas under 2014, genom dialog, uppföljningar och fortsatta förbättringar. Andra prioriterade områden för de närmaste årens arbete med föreskrifter, allmänna råd och vägledningar är bestämmelserna om fornfynd och metallsökare. Då det gäller Kulturmiljölagens 3 kap. (byggnadsminnen) och 4 kap. (kyrkliga kulturminnen) finns aktuella vägledande dokument, som emellertid behöver ses över i relation till de aktuella förändringarna och successivt uppdateras utifrån nya identifierade tillämpningsproblem.

Nya nationella mål för kulturmiljöarbetet

Nya nationella mål för kulturmiljöarbetet gäller från den 1 januari 2014. Målen ska styra de statliga insatserna på kulturmiljöområdet. De ska även kunna inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting. Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja:

  • ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas,
  • människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön,
  • ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser,
  • en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen.

 

Dela sidan på

Kommentarer (8)

  1. felskrivning på näst sista punkten
    •Lagen har fått en setts över redaktionellt i avsikt att uppnå större tydlighet.

  2. Tack för att du såg att tryckfels-nisse hade varit fram!

  3. Målen ovan skulle behöva utvecklas, förtydligas och exemplifieras, t ex angånde hur hållbarhet och kulturmiljö hänger ihop, eller hur man ska förstå ”hur en helhetssyn på förvaltningen av landskapet” ska påverka kommunerna i tillämpningen av Plan- och bygglagen. Det är så många som förvaltar landskapet utifrån vitt skilda uppdrag, lagstiftningar och krav på samhällseffektivitet och avkastning. Styrmedel efterlyses!

  4. Att ”fynd” senare än 1850 ej är skyddade måste bli problematiskt. Vad händer med stenmurarna? Markägare och maskinförare kan ju köra rakt igenom och hävda att murarna är sent tillkomna.

  5. Namnändringen m.fl. ändringar av lagen innebär inte att skyddet av byggnadsminnen och deras historiska kontext förbättras. Vårt byggnadsminne på fastigheten Vittjärv 3:60 i byn Vittjärv och registrerat hos Raä har genom Trafikverkets vägvisning med platsskylt för byn Kusån inne i byn Vittjärv flyttats från sin historiska plats varvid en del av det kulturhistoriska värdet försvunnit. Lagtexten om god ortnamnssed är inte längre relevant då Lantmäteriet och Trafikverket inte följer lagen utan godtyckligt och grundat på oriktiga uppgifter och utan överklagningsbart beslut flyttat gränsen mellan hävdvunna byar. Vi har under den treåriga processen upptäckt och dokumenterat uppenbara brister i berörda myndig heters, inklusive Länsstyrelsen i Norrbottens, tillämpning av lagtexten.

  6. Texten ovan är mycket bra, men en aning förlegad. 1 januari 2014 är nu passerad och det är dags att delvis sätta om texten så att svenskan blir riktig.
    Exempel: Den 1 januari 2014 träder Kulturmiljölagen (1988:950) …
    Blir: Den 1 januari 2014 trädde Kulturmiljölagen (1988:950) …
    o s v det bara vimlar av svenskafel nu.
    Jag hoppas att ni inte har något emot att jag tills dess ni fått ordning på texten lägger in min version av er text på min hemsida. Eventuellt översätter jag den också till engelska. Hälsningar från en kulturhistorisk entusiast.

  7. Hej Björn och tack för dina synpunkter! Anledningen till att texten är skriven på detta sätt är att det är en nyhet som publicerades i anslutning till förändringarna. Vi har inget emot att du använder texten, däremot om det skulle ske några förändringar eller uppdateringar så går vi inte tillbaka och ändrar i nyhetsarkivet. Eventuella förändringar läggs till här: http://www.raa.se/lagar-och-stod/.
    Vänliga hälsningar Christina Lingdén /webbredaktionen

  8. Årtalet 1850 borde väl i rimlighetens namn revideras, om inte årligen så vart tionde år eller så. År 2014 är det alltså 164 års ålder som gäller ifall något ska betraktas som berättigat att ha allmänt skydd som fornlämning. År 2050 blir det 200 år gamla lämningar. Vår nutid är framtidens forntid, så om ingen revidering sker, kommer man i läroplattorna på plattoteken (läroböcker och bibliotek finns nog inte kvar) om 500 år antagligen att kunna läsa något i stil med:

    ”From year 1850 au forward finns it no forn leavings kvar, for they ansaw on the borjan of 2000-yearet att human pau werk on iord ytan not laanger was skydds worth.”

    Anglicismer och ”isär skrivningar” lär nog finnas kvar.

Lämna en kommentar