Arkeologisk undersökning av gravfält och bytomt i Skiftinge, Eskilstuna 2013Arkeologisk undersökning av gravfält och bytomt i Skiftinge, Eskilstuna 2013Foto: Eva Skyllberg (CC BY)

Föreskrifter för tillämpning av 2 kap. kulturmiljölagen på remiss

Antal kommentarer: 19

Informationen på den här sidan är inte längre aktuell. Remisstiden är passerad. Nya föreskrifter för arkeologi kommer 2016.

 

Riksantikvarieämbetets förslag till verkställighetsföreskrifter för 2 kap. kulturmiljölagen är på remiss hos myndigheter, museer, föreningar, företag och andra aktörer fram till 31 mars. Synpunkter på de remitterade förslagen kan lämnas, inte bara av remissinstanserna, utan av alla.

Två förslag till föreskrifter med allmänna råd och tillhörande konsekvensutredningar är på remiss (se länkar för dokumenten). Det ena förslaget är en revidering av föreskrifterna för uppdragsarkeologin enligt 2 kap. 11-13 §§ kulturmiljölagen. Det andra handlar om nya föreskrifter för tillämpning av:

  • fornlämningsbegreppet enligt 2 kap. 1 § kulturmiljölagen,
  • fornlämningsförklaring och kulturhistoriskt värde enligt 2 kap. 1a §,
  • fornlämningsområde enligt 2 kap. 2 §,
  • fornfynd enligt 2 kap. 3-5 §§,
  • bidrag och ersättningar enligt 2 kap. 14-15 §§ och
  • metallsökare enligt 2 kap. 18-20 §§.

Informationsmöten genomförs
Föreskrifterna beräknas träda i kraft och publiceras under sommaren 2015. Riksantikvarieämbetet har som ambition att hålla informationsmöten med berörda inför ikraftträdandet. En särskild inbjudan till dessa möten kommer att skickas ut inom kort.

Vägledningar tas fram tillsammans med föreskrifterna
Riksantikvarieämbetet tar också fram vägledningar för tillämpning av 2 kap. kulturmiljölagen. Ett syfte med vägledningarna är att fördjupa och förtydliga föreskrifterna och allmänna råden som verktyg för en bra tillämpning och efterlevnad av kulturmiljölagen – och därmed bidra till att kulturmiljön bevaras, används och utvecklas. Vägledningarna kommer att publiceras löpande fr.o.m. det att föreskrifterna träder i kraft.

Föreskrifter och vägledningar kommer att publiceras på hemsidan www.raa.se.

Ni ges härmed möjlighet att ge synpunkter på de bifogade förslagen (bilaga 1 och 3), med tillhörande konsekvensutredningar (bilaga 2 respektive 4). Synpunkter skickas till Registrator. Vi behöver era svar senast 31 mars 2015. Märk gärna svaret med ”Remissvar föreskrifter 2 kap. KML”.

Bilaga 1 KRFS 2 kap. KML uppdragsarkeologi föreskrifter REMISS ver 1
Bilaga 3 KRFS 2 kap. 1-20 §§ KML föreskrifter REMISS ver 1.0

Bilaga 2 KRFS 2 kap. KML uppdragsarkeologi konsekvensutredning REMISS ver 1
Bilaga 4 KRFS 2 kap. 1-20 §§ KML konsekvensutredning REMISS ver 1

Kontakt:
Uppdragsarkeologi – Catharina Sojde och Eva Skyllberg
Övriga föreskrifter – Maria Barkin och Anna-Lena Olsson

Dela sidan på

Kommentarer (19)

  1. Handläggningstider på mer än ett halvår hos länsstyrelsen fungerar inte.Som egenföretagare kan jag inte överleva med den väntetiden. Inte lätt att vara laglydig,och kunder förstår inte problemet.

    Jan Ekman/MetallDetektiven

  2. 10.000 metall-hobbysökares handläggningar om 10 år, är det praktiskt, meningsfullt och ekonomiskt försvarbart att fortsätta vidhålla tillståndstvång på icke fornminnesplatser ?
    Är det lagligt att diskriminera en vara från en annan, att hindra medborgarna använda metalldetektor på icke fornminnesplatser ?

  3. Det mest problematiska i förslag tillämpningsföreskrifter är förtydligandet om Länsstyrelses generella möjlighet att besluta om avslag för ytor där det kan finnas okända fornminnen.
    En sådan reglering är i sak obehövlig eftersom lagen har tvingande regler om hur någon som påträffar fornfynd skall bete sig.

    Förutsatt att de som utövar hobbyn följer lagen och både anmäler fornfynd och avbryter sökandet om/där fornfynd påträffas borde det snarast gynna upptäckt av okända forntida platser och lösfynd om tillstånd gavs i sådana områden ”där okända fornminnen kan komma att påträffas” = egentligen överallt utom på hälleberget.

  4. Hans Johansson / Hobbysökare:
    Vad utmärker svenska fornminnen från danska/norska och finska,
    varför behövs ingen tillståndsprövning i dessa länder för att använda metalldetektor ?

  5. Hej!
    Jag rekommenderar er, om ni inte redan gjort det, att skicka era synpunkter på förslagen, till registrator@raa.se, så de med säkerhet diarieförs.

    1. Har skickat synpunkter två gånger (för säkerhets skull) till registrator@raa.se men inte vid något tillfälle erhållit ett kvitto på att dessa kommit fram…
      Hur vet man då, med säkerhet, för diarieföringens skull, att dessa synpunkter kommit fram ?

    2. Anders Johansson, vi har tagit emot dina mejl den 25 och 28 februari.

  6. Svar till Hans Johansson:
    I Norge, Danmark och Finland kan man säga att det råder ett generellt förbud mot metallsökaranvändning på kända och registrerade fornlämningar/monument. Norsk och finländsk lagstiftning omnämner inte metalldetektering specifikt, men det är förbjudet att gräva i fornlämningar. I Danmark har man utökat förbudet till att omfatta en skyddszon runt fornlämningen. Förbud för användandet av metallsökare finns även i den danska Naturbeskyttelselagen och gäller då generellt i exempelvis skogs- och obrukade marker. I dessa länder finns alltså begränsningar i användande av metallsökare på vissa platser, men som du skriver finns inte något generellt krav om statligt tillstånd för användningen.

    1. I Danmark, Finland och Norge är det vanligtvis tillåtet att använda metallsökare så det är fel att påstå att där råder ett generellt förbud!
      I Danmark ska du ha markägarens tillstånd men det är förbjudet att gå på fredade platser, t.ex. gravhögar har ett utökat skyddsområde på 2m från gravhögens fot. På nerplöjda gravhögar är det i regel okey att gå på och det uppmuntras från museiväsendet för att rädda föremålen som kan finnas i ploglagret. I Sverige kan det räcka med att hitta en skilling eller muskötkula på en mark för att det ska bli stopp för sökning på den marken(varierar mycket mellan länsstyrelserna beroende på vilken personlig inställning handläggaren har till hobbysök).
      De Danska myndigheterna älskar den Svenska lagstiftningen för den medför att många duktiga hobbysökare åker över till Danmark för att utöva sin hobby och hjälpa Danmark att rädda deras fornarv!
      Finland, från museiverkets hemsida: ”Det är vanligtvis tillåtet att använda metalldetektor i terrängen i Finland utan särskilt tillstånd” http://www.nba.fi/sv/kulturmiljo/arkeologisk_kulturarv/metalldetektor_och_arkeologiska_foremal
      I Finland ska du ha markägarens tillstånd och på fredade områden är det stopp.
      I Norge är det något liknande, alltså är det generellt tillåtet att använda metallsökare i dessa länder, på fredade områden är det stopp och skulle du hitta något som kan misstänkas vara gammalt finns det klara regler för hur det hanteras!

  7. Svar till Anders Johansson
    Kulturmiljölagen (1988:950) stadgar en generell tillståndsplikt för användning av metallsökare. Det är alltså inget som Riksantikvarieämbetet kan ändra på genom verkställighetsföreskrifter. Regeringen har i förarbetena till lagen (Prop 2012/13:96 s. 56 f.) ansett att gällande reglering uppfyller EU-reglerna om den fria rörligheten för varor. I propositionen skriver regeringen också att det är de arkeologiska intressena i området ska vara avgörande för om tillstånd till metallsökaranvändning ska ges. Vidare skriver regeringen att tillståndsgivningen ska vara restriktiv när det gäller de fyndtätaste områdena i landet. Eftersom regleringen är så pass ny, har vi inget stöd i rättspraxis när det gäller att avgöra vilka områden som ska kan anses vara de fyndtätaste i Sverige. Men vi vet att flera avgöranden är på gång

  8. Jag vet inte om det går att överklaga det beslut om
    antagande av nya verkställighetsföreskrifter som följer
    av detta?

    Någon gång i sommar kommer ju (reviderade)
    verkställighetsföreskrifter att antas av RAÄ, och då
    skulle det kunna bli aktuellt att få någon del av dessa
    ”laglighetsprövade” – ifall det är möjligt.

    Jag avser då i första hand aktuell skrivning
    17§ punkt 2 som ger Länsstyrelser möjlighet att
    besluta om avslag utan faktisk grund.

    Bestämmelsen är obehövlig eftersom lagen har tvingande regler
    om hur någon som påträffar fornfynd skall bete sig.

    ***
    Det handlar då huruvida föreskrifterna är förenliga med
    Proportionalitetsprincipen, dvs i princip:

    ”Principen i sig innebär att staten alltid skall använda den minst krävande metoden ur invånarens synvinkel för att uppnå sitt mål och att detta mål måste vara i proportion till metoden som används, d.v.s. att inskränkningen i rättigheterna inte får vara för stor”.

  9. Svar till Mats Hansson
    Först är det viktigt att komma ihåg att det föreskriftsförslag som gått ut på remiss är en remissversion. Förslaget kan alltså komma att ändras beroende på vad remissinstanserna säger.
    Ett beslut om antagande av föreskrifter kan inte överklagas. Däremot kan en domstol i ett enskilt fall åsidosätta enskilda föreskriftsbestämmelser i vilka den beslutande myndigheten gått utöver sina konstitutionella befogenheter. Detta är dock mycket ovanligt.

  10. 18 § En apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan (metallsökare) får inte användas utan tillstånd.

    Att spåra föremål som ligger ovan markytan krävs inget tillstånd enligt min tolkning, se texten nedan:

    Jag skulle vilja att ni förtydligar denna text, när man söker efter ett borttappat föremål tex en guldring eller nyckelknippa krävs normalt tillstånd enligt Länsstyrelsen som tolkar att all metallsökning kräver tillstånd.

    Tittar man i Länsstyrelsernas akter ” Diarium för Länsstyrelsen” så finns det inte ett enda inlämnat tillstånd som gäller sökning efter föremål ovan mark.
    Varenda elektriker, rörmokare, hemmasnickare har någon form av metallsökare som kan spåra elkablar eller metallreglar i ett hus. Dessa sökare kan ju tänkas kunna spåra föremål under mark!

    Dörrvakter på krogar, fängelser, flygplatser har också metalldetektorer, likväl finns inte dessa ansökningar med i Länsstyrelsens ansökningar.

    Texten måste förtydligas att tillstånd krävs för att söka efter föremål som ligger under markytan, detta medför att spade eller andra verktyg krävs. Ordet ”KAN” ska tas bort från texten samt att tillstånd för att söka efter annat ovan markytan som inte är en fornlämning kräver inget tillstånd för att använda denna utrustning.

    Om det inte är detta som lagtexten syftar på enligt ovan, borde det stå att samtliga metallsökare kräver tillstånd och ”texten under markytan” ska tas bort! Då sätter ni ett större krav på dörrvakter, elektriker m.fl att söka tillstånd. Jag tror att tanken med lagtexten är just tillstånd att söka efter nedgrävda föremål som avses med denna text. Att vikingar och andra grävde ner skatter under orostider är den stora orsaken till tillståndet för att leta med metalldetektor efter nedgrävda föremål.
    ————————-
    Utöver detta borde det införas en databank med godkända tillstånd som vi metallsökare kan gå in och printa ut. Att en handläggare granskar varje enskilt tillstånd för att det sedan ska upphöra efter några månader är inte försvarbart.

    Det är mycket bättre att vi går in på en hemsida och trycker på ”print” så kommer en aktuell karta ut från ”Fornsök” med markerade fornlämningar samt ett diarienummer och vårt namn samt vilka premisser som gäller avseende de fornlämningar som finns med på kartbilden.

    Dessa premisser kan vara att sökning inte får ske närmare än 100 meter från markerad fornlämning för Stockholm. För Kalmar kanske gränsen i texten på dokumentet blir 150 eller 200 meter beroende på önskemål från respektive länsstyrelse.
    Idag tar varje tillstånd lång tid för en handläggare att skapa, porto samt handläggning, denna rutin behöver ses över. Jag har väntat på vissa tillstånd i nästan 6 månader som längst. På något sätt måste tillståndshanteringen underlättas för oss sökande samt för Länsstyrelsen.
    Ett alternativ är att det krävs en grundkurs på några timmar för att bli certifierad metallsökare som sedan själv kan hämta kartor etc från Fornsök.

    1. Hej Birger,
      2 kap. 18 § kulturmiljölagen är en lag, och som sådan har den beslutats av riksdagen. Riksantikvarieämbetet har som myndighet inga konstitutionella befogenheter att ändra det som riksdagen har bestämt. Om du läser i förarbetena (Prop 2012/13:96 s 55) så kan du emellertid se att Riksantikvarieämbetet föreslog att definitionen av metallsökare i bestämmelsen skulle snävas in men att regeringen inte ansåg det nödvändigt. Därmed blev det ingen ändring.
      Dina övriga synpunkter tar vi med i vårt fortsatta arbete med föreskrifterna.

  11. För fornsakernas och den arkeologiska forskningens skull får vi hoppas att tillämpningen av den nya lagstiftningen snarast bryter samman i ett hav av ansökningar, överklaganden och Jo-anmälningar. Den nya lagen är lika restriktiv som den gamla och den lämnar stort utrymme för godtycke på Länsstyrelserna. Verksjuristen hänvisar till Riksdagen, men ansvaret för det antikvariska och administrativa haveri som benämns Kulturmiljölagen 2.kap 18,19,20 § vilar naturligtvis tungt på RAÄ. Det var RAÄ som genomförde de utredningar som låg till grund till lagändringen, min syn på denna process har jag uttryckt i Fornvännen.

    Verksjuristen framför vidare felaktig information om gällande lagstiftning då det gäller metalldetektering i Danmark. Om detta beror på en oförmåga att ta till sig dansk lagtext och dess tillämpning eller ett medvetet försök att framställa den danska lagstiftningen som restriktiv ska jag låta vara osagt. Jag kommer under veckan bistå verksjuristen med lagtext och tolkning av densamma, från dansk arkeologi.

    Med vänliga hälsningar

    Håkan Svensson

  12. Nedan följer ett utdrag ur E-Mail (2015-03-23) från arkeolog Claus Feveile. Mailet i sin helhet är vidarebefordrat till verksjuristen och SMF.

    […] Da der altså ikke findes noget generelt forbud mod metaldetektorer. Det eneste sted metaldetektoren omtales er i forbindelse med beskyttede fortidsminder, §29[…]

    […]Fortidsminderne deles i to hovedgrupper: 1) Fredede fortidsminder og 2) Ikke fredede fortidsminder

    […] Fredede fortidsminder er som regel synlige fortidsminder i landskabet[…]

    […]De fredede fortidsminder har en defineret arealudstrækning, hvis ydre kant kaldes for en fredningsgrænse. Udenfor denne grænse, findes en 2 meter bred bræmme, hvor dyrkning m.m. er forbudt, samt en yderligere 98 meter bred zone (dvs. i alt 100 m), hvor der skal gives dispensation til ændringer i landskabet, til ændring i bebyggelse m.m. Det er ikke lovligt at anvende metaldetektor indenfor fredningsgrænsen, samt indenfor 2 meter zonen herom. Det fremgår af museumslovens §29 f (der er det eneste i museumsloven, hvor sted ordet ”metaldetektor” anvendes). §29 f: På fortidsminder og inden for en afstand af 2 m fra dem må der ikke foretages jordbehandling, gødes eller plantes. Der må heller ikke anvendes metaldetektor. Det er tilladt at anvende metaldetektor inden for beskyttelsessonen (98 meter), hvis man har jordejerens tilladelse.[…]

    […]Derfor, må det formodes, misforstår RAÄ’s jurist tilsyneladende betydningen af ordet ”fortidsminder” i §29f. Her menes altså de beskyttede, eller fredede fortidsminder, ikke de tusindvis af ”almindelige” fortidsminder. Uklart skrevet måske, men sådan administreres det! Ellers ville man jo heller ikke kunne dyrke (= foretage jordbehandling, gødes eller plantes) på meget, meget store arealer i Danmark, hvor vi kender til ikke-fredede og ikke-beskyttede fortidsminder. RAÄ’s udlægning af teksten er altså ikke korrekt i forhold til langt hovedparten af fortidsminder i Danmark. I Fund & Fortidsminder er der registreret ca. 210.000 punkter (inkl. søterritoriet), ”Fortidsminder”, heraf er ca. 33.000 fredede. Der er altså registreret ca. 177.000 fortidsminder, hvor anvendelse af metaldetektor er lovlig.[…]

    I Danmark finns sedan över 30 år sedan ett mycket fruktbart samarbete mellan detektorhobbyn och arkeologin. Danska arkeologer är mycket måna om detta samarbete och många skakar på huvudet åt den svenska förbudslinjen. Jag kan bara uppmana svenska arkeologer och tjänstemän att göra noggrann research innan det framförs ”fakta” om den danska detektormodellen.

    1. Tack för klargörandet Håkan!

  13. För en novis, hur mer i detalj sker beslutsprocessen kring den nya lagen, är RAA bara rådgivare och Kulturdepartementet är beslutande organ med även egna interna förslag, sker en demokratisk röstning av olika alternativ, är dessa publika, och motiveras de (med tex sakliga öppna/tillgängliga faktarapporter), eller är det en eller ett fåtal politiker/jurister som enskilt/slutet (utefter tycke och akademiskt/politiskt inflytande/påverkan) avgör den nya lagens utformning, i så fall vilka, vilka är ytterst ansvariga för den nya lagens utformning, finns det i så fall direkta kanaler (vilka) till dessa att kunna lämna synpunkter, eller måste de gå via RAA och denna remissyttring ?

    1. Hej Anders,
      Om du mailar mig på maria.barkin@raa.se så kan jag ge ett mer fullödigt svar.

Lämna en kommentar