På Falsterbonäset i Skåne finns spåren efter ett medeltida fiskeläge. Till vänster är ett ortofoto och övriga bilder är bearbetningar av laserdata från Lantmäteriet. Ur rapporten "Fjärranalys för kulturmiljövården", Riksantikvarieämbetet 2015.På Falsterbonäset i Skåne finns spåren efter ett medeltida fiskeläge. Till vänster är ett ortofoto och övriga bilder är bearbetningar av laserdata från Lantmäteriet. Ur rapporten "Fjärranalys för kulturmiljövården", Riksantikvarieämbetet 2015.Foto: Lantmäteriet Geodatasamverkan. Bilden är bearbetad. (Alla rättigheter förbehålles)

Fjärranalys för kulturmiljövården

Antal kommentarer: 0

Fjärranalys har använts inom arkeologi under lång tid, både på landskapsnivå och för att undersöka enskilda lämningar, men det har ännu inte fått något starkt fäste inom svensk yrkespraxis. Det har inte heller funnits någon bra lättillgänglig sammanställning över de olika metoderna som finns. Bland annat därför har Riksantikvarieämbetet nu tagit fram en rapport där olika fjärranalysmetoder presenteras och utvärderas.

Utgångspunkten i rapporten är hur fjärranalys kan utnyttjas för att kartlägga mänskliga spår i landskapet. Kan till exempel fjärranalys användas för att hitta en lämning och fastställa dess exakta position? Något som är viktigt vid exempelvis skogsbruk eller planeringen av en vägsträckning. I dessa sammanhang används redan idag olika digitala register över fornminnen. Är det möjligt att med fjärranalys göra dessa register bättre genom att förbättra lägesuppgifterna?

Under åren har en mängd försök gjorts att utifrån fjärranalys automatiskt med olika beräkningar hitta mänskliga spår i landskapet. Alla dessa försök har misslyckats. Det beror på att det finns ett oändligt antal faktorer som påverkar mänskligt handlande. Det rör sig om allt från naturliga förutsättningar som vattentillgång till den enskilda individens föreställningsvärld och drivkrafter. Mänskligt beteende går med andra ord inte att förutse. Utifrån en lämnings form har försök också gjorts för att hitta okända lämningar med liknande form, till exempel runda gravhögar. Även detta har visat sig väldigt svårt, främst på grund av det mycket stora antalet felträffar. Det bästa sättet att utnyttja fjärranalys inom arkeologi har visat sig vara helt manuellt eller halvautomatiskt. Det går till exempel att analysera fram platser med gynnsamma förutsättningar för att påträffa lämningar, vilket kan vara av vikt vid en fornminnesinventering.

Vid användningen av fjärranalys måste även kostnaden i förhållande till nyttan beaktas. Många metoder är dyra och behöver specialistkunskap och metodutveckling för att kunna utnyttjas. Till exempel så kräver analys av flygfoton att bilden tagits vid exakt rätt tillfälle på året och ofta behövs flera flygningar över samma område för att få ett bra underlag.

Ett underlag som visat sig både billigt och relativt enkelt att analysera är data från flygburen laserskanning. En fördel är att Lantmäteriet sedan 2009 genomför ett systematiskt arbete med att flygskanna hela landet. Syftet är att skapa en nationell höjdmodell, men resultatet går även att använda i andra sammanhang, bland annat inom kulturmiljöarbetet. I materialet från Lantmäteriet syns olika ojämnheter i markytan och därför framträder i vissa typer av lämningar i underlaget (se även här).

Riksantikvarieämbetet kommer under 2015 fortsätta arbetet med fjärranalys. Under året ska vi bland annat utvärdera olika metoder att bearbeta laserdata från Lantmäteriet så att vissa lämningar framträder tydligare. Tanken är att dessa metoder eller underlag sedan kan användas som stöd vid planering och beslut om olika åtgärder i landskapet, bland annat genom att underlätta tolkningen av informationen i befintliga digitala register. Riksantikvarieämbetets arbete med fjärranalys sker inom ramen för DAP-programmet (Digital Arkeologis Process).

Rapport:                                                                                                                       Fjärranalys för kulturmiljövården – Underlag för arbete med lägesbestämda fornlämningar

Kontakt:
Rikard Sohlenius, Kulturmiljöavdelningen

Dela sidan på

Lämna en kommentar