Byggarbete i Stockholm, 1969.Byggarbete i Stockholm, 1969. Foto: Erik Claesson (Alla rättigheter förbehålles)

Målet – en kvalitetshöjning av fornminnesinformation

Antal kommentarer: 16

Registrering av fornminnesinformation ska med digitala verktyg kunna göras direkt ”vid källan”, alltså vid fyndet, något som utvecklas inom Riksantikvarieämbetets satsning DAP (Digital Arkeologisk Process). Ansvaret för registrering av fornminnesinformation ska så småningom också flyttas från Riksantikvarieämbetet till länsstyrelser och arkeologiföretag. De fornminnesärenden som idag finns hos Riksantikvarieämbetet ska handläggas och registreras.

Det är några av stegen som kommer att tas för en kvalitetshöjning av fornminnesinformation. En mer effektiv registrering ger i längden ett mer aktuellt och uppdaterat register. Att all tillgänglig information om fornminnen snabbt blir registrerad har betydelse på flera plan, men det är särskilt viktigt inom samhällsbyggnadssektorn.

– Eftersom fornminnesinformation används i samhällsbyggnadsprocessen så kan bristande information leda till felaktiga beslut. Därför är aktualiteten i fornminnesinformationen extra viktig, säger Sandra Langhammer.

Hon leder det nystartade projekt hos Riksantikvarieämbetet som går ut på att registrera och handlägga alla resterande ärenden som finns hos myndigheten, innan Länsstyrelsen med fler tar över. Arbetet startar under våren 2016 och beräknas pågå fram till andra halvan av 2017.

IMG_0288Sandra LanghammerFoto: Åsa Sundin (CC BY)

Bakgrund

Bristande aktualitet är ett av de allvarligaste problemen med dagens fornminnesinformationssystem. Det visar en rapport om kvalitetshöjning av processer som rör fornminnesinformation, som har tagits fram inom Riksantikvarieämbetets satsning DAP (Digital Arkeologisk Process).

Läs mer om DAP och registrering ”vid källan”. 

Läs rapporten ”Kvalitetshöjning av fornminnesinformation och FMIS-processer” (2016)

 

Dela sidan på

Kommentarer (16)

  1. Vill fråga om det behövs hjälp med denna registrering. Har en högskoleexamen i arkeologi. Jobbat med datorer och på bibliotek och är van att registrera. Mvh johan

    1. Hej Johan!
      Nu söker vi fler handläggare (Visby) om du har intresse kvar. http://www.raa.se/aktuellt/lediga-jobb/ Hälsningar Åsa Sundin

  2. Hej Johan!
    Rekryteringen till projektet är precis i sluttampen och tyvärr har vi för tillfället inte behov av ytterligare personer. Tack för visat intresse och lycka till!
    Vänliga hälsningar, Åsa
    Kommunikationsenheten

    1. Har länsstyrelserna sagt ja till att ta över ansvaret för registrering och kvalitetssäkring i fält v g FMIS? Är frågan om extra resursbehov till länsstyrelserna i s f utredd? Om lst säger ja borde då inte registret i sin helhet överföras till lst:s gemensamma it enhet och inte fortsatt ligga kvar hos Raä? Eller tänker sig Raä fortsatt ha det juridiska ansvaret för innehållet i registret? Registret är f ö ofullständigt och innehåller väldigt mycket av felaktig information som kräver stora insatser för att komma tillrätta med. Var hamnar det ansvaret? Svara gärna på mina frågor.

  3. Om länsstyrelserna ska ansvara för upprätthållande av (läs registrera, kvalitetssäkra) informationen i registret borde väl registret ligga under länsstyrelsernas gemensamma It enhet och inte under Raä? Eller ska det juridiska ansvaret för innehållet fortsatt vara Raä:s? I a f ser jag ingen anledning till att Raä finns med fortsatt. Även det som registreras av privata arkeologiföretag måste först godkännas av någon länsstyrelse.

  4. Har länsstyrelserna sagt ja till att ta över ansvaret för registrering och kvalitetssäkring i fält v g FMIS? Är frågan om extra resursbehov till länsstyrelserna i s f utredd? Om lst säger ja borde då inte registret i sin helhet överföras till lst:s gemensamma it enhet och inte fortsatt ligga kvar hos Raä? Eller tänker sig Raä fortsatt ha det juridiska ansvaret för innehållet i registret? Registret är f ö ofullständigt och innehåller väldigt mycket av felaktig information som kräver stora insatser för att komma tillrätta med. Var hamnar det ansvaret? Svara gärna på mina frågor. Det är tredje gången jag ställer frågan. Är den känslig på något sätt? Läs gärna sidorna 265 -266 i ”Kulturmiljöarbete i en ny tid” (SOU 2012:37)

    1. Hej Pia och tack för dina kommentarer. Vi har sett dem och du kommer att få återkoppling så snart som möjligt. Vänliga hälsningar, Åsa

    2. Hej Pia, formuleringen ovan var lite otydlig. Redan idag har ju Länsstyrelserna ansvar för att godkänna de anmälningar som sker till Fornlämningsregistret i samband med arkeologiska uppdrag som de beställer (utredningar, förundersökningar, undersökningar mm). I nuläget sker detta genom att handläggaren granskar och godkänner FMIS-blanketten som arkeologerna fyllt i, medan det är handläggare på RAÄ som sköter registreringen. Inom DAP vill vi skapa ett enklare system där arkeologerna registrerar direkt i lämningsregistret och handläggaren kan kolla på den registreringen där direkt och godkänna den, istället för att ta den omständiga vägen över en blankett.
      Exakt hur detta ska gå till håller vi på att jobba med just nu och vi har flera referenspersoner från och avstämningar med Länsstyrelserna under gång och med arkeologerna så att det nya systemet blir användbart. Det här är inget vi jobbar med på egen kammare – det ska göras både risk- och konsekvensanalyser med arbetsgrupper. Men hursomhelst måste vi komma till rätta med eftersläpningen på att registrera alla anmälningar så därför måste Klara-projektet dra igång i förväg.

      Ursäkta att svar dröjde, vi som jobbar med detta får inte nåt meddelande när kommentarer kommer här på webben tyvärr. Rikard Sohlenius kommer snart berätta lite mer om just det här projektet med ett inlägg på DAP-bloggen. Där blir det enklare för dig att ha en dialog med oss http://www.k-blogg.se/dap/

    3. P.S. Vi är två Åsor här – Åsa Sundin (som svarade dig först) är kommunikatör medan jag är arkeolog och en av projektdeltagarna i DAP.

  5. Tycker nog inte du gav mig svar på någon av mina frågor. Du ändrar fokus och skriver mycket om verktygen i stället, de känner jag till. Att länsstyrelsen godkänner anmälningar till FMIS betyder inte att länsstyrelsen ansvarar för innehållet i registret, det gör Raä som äger registret. Just den frågan är central, vem kommer i framtiden att ha ansvar för innehållet i registret, Raä eller länsstyrelserna?

    1. Hej Pia!
      Ett förtydligande vad registrering vid källan innebär kommer i Riksantikvarieämbetets nästa nyhetsbrev, men här kommer en kortversion. Registrering vid källan innebär att producerad information digitaliseras i samband med att den skapas på ett sådant sätt att den kan förädlas och återanvändas senare i processen. För att det ska fungera krävs tydliggjorda roller, väl utvecklade stödprocesser och IT-stöd.

      I en framtida process ser vi att de lämningsuppgifter som skapas på uppdrag av länsstyrelsen också ska godkännas av länsstyrelsen, vilken därmed får ett tydligare ansvar för innehållet. Länsstyrelsen ska också enkelt kunna ändra informationen i systemet, till exempel den antikvariska bedömningen.

      De arkeologiska utförarna blir i detta sammanhang ansvariga för att registrera informationen.

      Riksantikvarieämbetets roll blir att tekniskt förvalta och utveckla de tekniska systemen, ansvara för verksamhetsregler, utbildningar, uppföljningar och support.

      Detta kommer att innebär förändringar i arbetssätt, men Riksantikvarieämbetet kan inte själva förutse alla konsekvenser. Därför vill vi tillsammans med bland annat länsstyrelserna analysera risker och konsekvenser, till exempel vad gäller resursbehov.

      Förändringarna tror vi kommer leda till att informationen snabbare blir tillgänglig samt till att kvaliteten blir högre och mer lättbeskriven. En stor vinst är att det registrerade lagskyddet kommer att överensstämma med lagtillämpningen. Även roller och ansvar blir tydliggjorda.

      Vi är medvetna om att många frågetecken kvarstår att räta ut och vi tittar särskilt på roll- och ansvarsfördelningen inom processen.

      Vänliga hälsningar
      Rikard S, DAP

  6. Tack för ditt svar. Om Raä fortsatt ska äga registret tolkar jag det som att man också fortsatt är ansvariga för innehållet. Uppenbart är dock att det sker en förskjutning från staten till de enskilda företagen v g kostnader för att upprätthålla registret. Jag vet inte om det finns något stöd i lag för det.
    Du behöver inte svar på detta.

  7. Hej Pia!

    Tänkte kommentera din fråga för att belysa grunderna lite ytterligare trots att Rikard och Åsa redan svarat och beskrivit vårt arbete.

    Staten är en och dit hör såväl länsstyrelserna som Riksantikvarieämbetet. Mycket i DAP handlar om hur vi bäst fördelar arbetet mellan oss så att var och en gör det vi är bäst på. Allt för att nå maximal kvalitet och effektivitet. Riksantikvarieämbetet har i instruktionen att vi ska förvalta nationella databaser med kulturhistorisk information. Detta är det normala d.v.s. att nationella databaser förvaltas av statliga verk. Informationen kan komma från en lång rad aktörer. Principen om registrering vid källan bygger på att den som är bra på att förvalta informationen inte alltid är mest lämpad att registerar den i systemet. Det finns kvalitetsvinster att göra genom att detta görs av den som i sin arbetsprocess skapar informationen, där informationen föds. Det kan gälla såväl när informationen föds i en myndighetsutövning som i annat arbete.

    Vad gäller Fornminnesregistret så ansvarar länsstyrelserna redan för kvaliteten på informationen som del i sin verksamhet. Ofta skapas informationen av en arkeologisk utförare som skickar det till beställaren – länsstyrelsen. Som kontrollerar, godkänner och skickar till Riksantikvarieämbetet som registrerat informationen i systemet. Detta har varit nödvändigt eftersom det IT-system vi har idag inte ger stöd för att se till att informationen läggs in på ett likartat sätt utan det gör en grupp människor som sitter i samma rum och löpande bevakar praxis.

    I de fall det blir en diskussion om vad som är en fornlämning gäller länsstyrelsens beslut inte systemet. Detta gör läget oklart för användarna. Med bättre verktyg kan vi skapa en process där vi slipper dessa överlämningar och kan få enhetlig information utan att alla som registerar sitter tillsammans.

    De arkeologiska utförarna är en viktig del i den arkeologiska processen. När de arbetar på statligt uppdrag kan vi (länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetet) ställa krav på att de registerar och hur. Vid andra uppdrag ställs idag inga sådana krav, till exempel då ett vindkraftsbolag direkt beställer en kulturhistorisk inventering av ett arkeologiföretag. Vi kan inte kräva att det görs men vi vill att det ska bli så enkelt som möjligt att uppdatera informationen även i dessa sammanhang. Människor vill bidra till helheten om det är lätt nog.

    I korthet:

    Fornminnesregistret är en nationell databas för kulturhistorisk information och Riksantikvarieämbetet kommer att fortsätta förvalta dess efterträdare. De nya lösningar som byggs är inte uppdelade utifrån typ av kulturmiljöinformation utan utgår från användarnas behov och har en lång rad källor där länsstyrelserna är en. Detta arbete drivs av den verksamhet staten byggt upp för detta – Informationsavdelningen vid Riksantikvarieämbetet.

    De IT-stöd som byggs skapas av Riksantikvarieämbetet i samverkan med länsstyrelsernas IT-enhet.

    Informationen ägs av staten i den mån den inte ägs av enskilda aktörer som upplåtit den som öppna data i enlighet med Riksantikvarieämbetets policy för öppna data. Informationsansvaret (det är detta Du kallar ”det juridiska ansvaret” tror jag) kan delas in på en rad olika sätt. Hur detta ska göras bäst arbetar vi med, som Åsa och Rikard skriver, i DAP. I detta arbete deltar av naturliga skäl länsstyrelserna.

    För att reglera den arkeologiska processen har vi en rad verktyg och vi tänker använda alla som behövs. Det är t.ex. de upphandlingar länsstyrelserna gör och den föreskriftsrätt Riksantikvarieämbetet har. Det är dock viktigt att komma ihåg är att utgångspunkten är att det ska vara lätt att gör rätt.

    Det är inte givet att ändrade arbetssätt innebär en kostnadsöverskjutning till undersökningsföretagen från staten. Det beror på vilka av dagens moment de kan undvika och vad som tillkommer samt vad upphandlingen innehåller.

    Torsten Hökby
    avdelningschef Informationsavdelningen

  8. Som man ropar i skogen får man inte svar.

    Några svar på frågorna jag ställt tycker jag inte att jag fått. Nåväl, vad var då problemet och vad var det för uppdrag Raä fick?
    I Riksantikvarieämbetets regleringsbrev för 2014 står det att Riksantikvarieämbetet ska redovisa resultaten av arbetet med att utveckla och kvalitetssäkra den information om fornlämningar som myndigheten förvaltar.
    För att förstå grunden till detta uppdrag får man titta i Prop. 2012/13:96. Här står att läsa att: ”Det måste klargöras att registrering av fornlämningar ska tillgodose behovet av tydlig och aktuell information om var det förekommer fornlämningar, så att den enskilde kan fullgöra sitt ansvar. Fornlämningar ska tydligt kunna skiljas från övriga lämningar. […]Att systematiskt och fortlöpande kvalitetssäkra och vidga kunskapen om förekomst av fornlämningar är enligt regeringens uppfattning nödvändigt för att långsiktigt hävda fornlämningsskyddet. […]det ska bli så tydligt som möjligt för den enskilde vilka lämningar som utgör fornlämningar”. För uppdraget erhåller Raä 15 miljoner extra per år under fem år.
    Det är dock svårt att se hur man ska lösa detta genom utformningen av DAP-projektet.
    Att utveckla verktygen – vilket i princip DAP projektet tycks handla om utifrån det ni skriver -är vällovligt men löser inte grundproblemet som lyfts i Proppen. Idag kan den enskilde markägaren inte uppfylla sin del av ansvaret v g fornlämningar på den enskilda marken. Han får via fornminnesregistret inte ens veta om det är en fornlämning han har på sin mark eller ej. I fornminnesregistret möts han av en illröd text som säger: ”Viktig information! Antikvarisk bedömning kan vara inaktuell p.g.a. den nya kulturmiljölagen”.
    I princip fungerar en fornlämning som ett servitut på den enskildes mark. Fornlämningen begränsar hur marken kan nyttjas. Därav vikten av korrekta antikvariska bedömningar. De juridiska påföljder som kan bli vid felaktig bedömning kan innebära att staten lider skada. Om den enskilde hindrats att nyttja sin mark i visst syfte kan denne ställa skadeståndskrav på staten.
    Man ställer sig frågan om man i DAP projektet har rätt fokus när man lägger så mycket tilltro till att en utveckling av verktygen ska lösa grundproblemet: ett rörigt och otillförlitligt register där fornlämningar blandas med övriga kulturhistoriska lämningar, borttagna fornlämningar, något som liknar en fornlämning osv osv. Det ska ju enligt Proppen bli ”så tydligt som möjligt för den enskilde vilka lämningar som utgör fornlämningar”.
    Än viktigare än verktygen är hur man upprätthåller den antikvariska kompetensen som vid källan avgör om det är en fornlämning eller inte. Det är endast den kompetensen som kan säkra en kvalitetshöjning av fornminnesinformationen. Att fokusera på verktygen kommer knappast att lösa bristen på rätt antikvarisk kompetens eller otillförlitligheten v g bedömningar och lägesbestämningar i dagens register.
    Inte heller löser man problemen genom att skicka över ansvaret för innehållet i registret till länsstyrelserna.

  9. Hej!
    Ja, vill man sätta sig in i hela bakgrunden till DAP måsta man läsa prop 2012/13:96, men det räcker inte med det.

    Vi börjar i propen. Hela citatet i kapitel 11.2 lyder: ”Att systematiskt och fortlöpande kvalitetssäkra och vidga kunskapen om förekomst av fornlämningar är enligt regeringens uppfattning nödvändigt för att långsiktigt hävda fornlämningsskyddet. Riksantikvarieämbetet bör därför stärka sitt arbete inom detta område. Myndigheten bör sträva efter att det ska bli så tydligt som möjligt för den enskilde vilka fornlämningar som utgör fornlämningar.”
    Att stärka vårt arbete på detta område är just vad vi gör. Hur vi gör det kan man givetvis ha synpunkter på.

    När detta skrivs i kapitel 11.2 så har det redan stått i kapitel 7.5 ”Att de ska förtydligas att den enskildes ansvar att ta reda på om en fornlämning berörs av ett arbetsföretag ska fullgöras genom inhämtande av information från länsstyrelsen. Det ska bli så tydligt som möjligt för den enskilde vilka lämningar som utgör fornlämningar.

    Länsstyrelser och Riksantikvarieämbetet sitter i samma båt. Vi försöker på intet sätt ducka vårt ansvar men vi ska inte heller gå in och göra länsstyrelsernas arbete eller försvåra för länsstyrelserna att ta sitt ansvar och göra sitt jobb.

    Du beskriver hur svårt det är för den enskilde att med hjälp av fornminnesregistret uppfylla sin del av ansvaret. Det håller vi givetvis med om. Den enskilda ska ju enligt 2 kap. 10§ kulturmiljölagen vända sig till länsstyrelsen. Vi vill skapa ett informationssystem som gör att man är bättre informerad när man vänder sig till länsstyrelsen, men inte tror att man kan göra avgörande bedömningar själv och låta bli att kontakta länsstyrelsen. Kvalitetsdeklaration är därför A och O.

    Så till vad vi gör i DAP och inte. DAP är inte ett projekt utan ett antal projekt som hålls ihop i ett program. Att utveckla verktygen är bara ett av tre ben:

    •Genom ett aktivt arbete med befintlig fornminnesinformation säkerställa att fornminnesinformationens kvalitet är tillräckligt hög och tydligt beskriven för samhällsbyggnadsprocessens behov.

    •Genom ny och förbättrad IT-infrastruktur och digitala tjänster säkerställa att fornminnesinformation finns tillgänglig, standardiserad och digital.

    •Genom förändringar i processer, arbetssätt och regelverk säkerställa att arbetssättet för hantering av fornminnesinformationen är samordnad, effektiv och reglerad.

    DAP är inte ett regeringsuppdrag utan DAP är ett helhetsgrepp kring frågorna i den arkeologiska processen. Allt vi gör i DAP finansieras inte av de extra medel du nämner. Vi utvecklar t ex IT-stöd på våra vanliga investeringsramar och skjuter till extra pengar från våra vanliga anslag.

    Om du uppfattat verktygen som det i princip enda vi gör så har vi nog uttryckt oss otydligt i den här tråden. Det finns ett både övergripande och detaljerat material på vår sajt så man kan sätta sig in i DAP. http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/dap-digital-arkeologisk-process/ Här hittar du flera rapporter om just kvaliteten på information i FMIS.

    Du skriver att nyckelfrågan är hur vi upprätthåller den antikvariska kompetensen som vid källan avgör om det är en fornlämning eller inte. Det tror jag också. Den källan är länsstyrelserna och undersökarna. Hur vi jobbar med det är en viktig del i arbetet.

    Vid vår första turné hade vi många bra diskussioner om bland annat roller och ansvar så nu är vi ute på en andra turné där vi igen träffar länsstyrelserna och de arkeologiska utförarnas branschorganisationer. Vi behöver dialogen för vi sitter alla i samma båt och det är ingen annan som ror åt oss.

    Torsten Hökby
    avdelningschef Informationsavdelningen

  10. KEJSAREN ÄR NAKEN!!

Lämna en kommentar