PlacatetFoto: Lars Kennerstedt (Ingen upphovsrätt)

Placat och påbudh om gamble monumenter och antiquiteter – 350 år

Antal kommentarer: 4

För 350 år sedan trädde Sveriges första fornlämningslag i kraft, Placat och påbudh om gamble monumenter och antiquiteter. Detta vill vi uppmärksamma med två utställningar, en här på hemsidan och en på Torget i Östra stallet, Storgatan 41 i Stockholm, där du kan se originalmaterial som förvaras i myndighetens arkiv och bibliotek, samt med en intervju i vår K-podd.

Plakatet motiverades med att kulturhistoriska lämningar dagligen förstördes av samtidens ovarsamhet; skattletning, återanvändning av gamla fornlämningar som byggnadsmaterial liksom raseringen av kloster angavs som exempel.

Att fornminnesplakatet drevs igenom var till stor del rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardies (1622–1686) och riksantikvarien Johan Hadorphs (1630–1693), förtjänst; den förra hade makten att göra det, den senare stod för idéerna om vad den skulle innehålla.

Riksantikvarie Johan Hadorph, som själv genomförde många resor under vilka han noterade kyrkor, gravstenar och fornlämningar. Riksantikvarie Johan Hadorph, som själv genomförde många resor under vilka han noterade kyrkor, gravstenar och fornlämningar. Foto: Bengt A. Lundberg (Ingen upphovsrätt)

Med undantag för några juridiska dokument som rörde antika byggnader i Rom är plakatet världens äldsta kulturminneslag. Vad som främst gör den unik är att den är generell till sin karaktär; dels berörde den hela det dåvarande Sverige inklusive Finland, dels gällde den alla listade lämningstyper och inte bara utpekade enskilda objekt.

Sedan 1666 har en lång rad nya lagar som rör äldre kulturhistoriska lämningar av olika slag blivit instiftade. Den senaste i raden kom 1988 och går sedan 2014 under namnet Kulturmiljölagen. I Riksantikvarieämbetets arkiv och bibliotek återfinns dessa lagar och handlingar som upprättades i samband med deras tillkomst.

Kontakt: Ola W Jensen, ola.jensen@raa.se

Dela sidan på

Kommentarer (4)

  1. Hej

    Kallades den lagen också för rannsakningen? År 1667 var det i Småland.
    Då låg runstenen sm 111 som står på vår mark i en bro och blev avritad.

  2. Hej Leif,
    Rannsakning efter antikviteter och plakatet var inte samma sak – men de förutsatte varandra; plakatet är själva lagen från 1666 medan rannsakningarna syftar på det uppteckningsarbete av kulturhistoriska lämningar som genomfördes i samband med att den instiftades. Det hela gick till på följande vis:
    Strax efter det att plakatet blev färdigt skickades det ut till ansvariga ämbetsmän (guvernörer, landshövdingar och superintendenter) och kyrkans representanter (ärkebiskopen och biskopar) runt om i riket. Samtidigt fick de i uppgift att se till att landets kyrkoherdar med lokal hjälp undersökte (rannsakade) om det fanns fornlämningar i deras hembygd. Detta arbete genomförde under två perioder fram till början av 1690-talet och som du skriver så inleddes det redan 1667 i Småland. Dokumentationen skickades sedan till Antikvitetskollegiet och riksantikvarien Johan Hadorph. Idag förvaras stora delar av rannsakningsmaterialet på Kungliga biblioteket i Stockholm.

    Mvh
    Ola W Jensen

  3. Finns ”Plakat” och ”Rannsakningar” utgivna i modern översättning någonstans? Antingen som tryckt publikation eller på nätet.

  4. Hej, Rannsakningar efter antikviteter finns utgivna i fyra band, 1960, 1969, 1992, 1998. Se http://www.raa.se/hitta-information/arkiv-och-bibliotek/

    Med vänlig hälsning, Leif Gren

Lämna en kommentar