Föreläsning: Det gåtfulla lejonet

Antal kommentarer: 3

För ungefär tusen år sedan ristade väringar runor i Grekland. På ett tre meter högt marmorlejon i hamnen Pireus. Inte bara en gång, utan vid tre olika tillfällen!
Riksantikvarieämbetets Thorgunn Snaedal har gjort en ny läsning och tolkning av runorna. Välkommen att ta del av resultatet som nu presenteras för första gången.

”En vacker morgon i september 2009 såg jag genast, till och med på håll i morgonljuset, att runorna syntes på lejonets båda sidor. Jag hade bara tre dagar på mig, jag hade dessutom ingenting att stå på, fundamentet till statyn är en halvmeter högt och lejonet är tre meter. Jag tog med mig en kökspall från lägenheten och klättrade upp. Vid arbete med runor under primitiva förhållanden utan tekniska hjälpmedel får man invänta solens rätta läge. Lejonet vänder nosen mot söder, och i morgonljuset ses vänstra sidans runor, på eftermiddagarna fick jag ta itu med högra sidan.”

Varför har du tittat på lejonrunorna just nu?
”2009 blev jag kontaktad av Göran Berg, fd ambassadör i Italien, nu ordförande i Pro Venetia, Venedigs vänförening i Stockholm. En rik anonym svensk som bor i Italien har genom Pro Venetia och UNESCO sponsrat renoveringen (2007-2008) av Pireuslejonet. Göran undrade om det inte vore dags för Riksantikvarieämbetet att titta på inskriften igen nu när renoveringen var klar.”

Thorgunn har besökt lejonet vid fyra tillfällen sedan 2010 och återvänder våren 2013 för en avrapportering till UNESCO. I maj presenterar hon en vetenskaplig artikel om runorna i Uppsala under ett symposium om den bysantinska tiden.

Vad blir nästa steg?
”Jag är van att undersöka runor när jag står på en krokig tå på en avsats på en klippa, men vad som är svårt är att fotografera på ojämn stensättning. Jag hoppas få med mig en skicklig fotograf vid nästa besök. Högst upp på vänster sida är runorna nästan helt utplånade, men i god belysning ser man dem, även om de inte går att läsa direkt. Jag har fått blunda, sträcka mig upp och känna med fingret på lejonets skuldra. Jag kan se att runorna finns där men jag kan inte typbestämma dem. Det finns även mycket kvar i arkiven i Venedig att läsa om flytten 1688 och restaureringen när vårt lejon skulle ställas upp, det och de andra tre lejonstatyerna var skadade av både kanonskott och av flytten av krigsbytet från Aten.

Men vad står det då på lejonet? Det får vi veta på onsdag!
Den 28 november kl 18.00-19.00 berättar Riksantikvarieämbetets runforskare Thorgunn Snaedal om sin nya tolkning av runorna på Pireuslejonet i Venedig. Plats: Historiska Museet, Stockholm. Föredraget ingår i entréavgiften och föredraget kan förbokas här.

Lejonets historia:

  • 300 f.Kr. Lejonstatyn höggs ut i marmor och ställdes i den grekiska hamnen Pireus, i Aten.
  • 1000 e.Kr. I början av 1000-talet gjordes tre olika runinskrifter på marmorlejonets sidor.
  • år 1688: då togs vårt lejon och tre andra lejonstatyer från Atentrakten till tribunalen i Venedig i krigsbyte.
  • år 1790: Väringarnas runor på statyn upptäcktes först hundra år senare av diplomat Johan Åkerblad, och tolkningarna har fram till nu varit oklara.
  • 1913: den svenske runforskaren Erik Brate tolkade inskriften. Han var dock bättre på att läsa runor än att tolka dem. På en del punkter har Thorgunn nu kunnat bekräfta hans läsning, dels på plats, dels av hans fotografier. Många av runorna är så nötta att de inte alls syns längre. Men på flera punkter har hon en annan tolkning, nu 100 år senare.
  • 2007: Pireuslejonet renoveras med hjälp av UNESCO efter att en anonym italienbosatt svensk donerat pengar genom Pro Venetia (Venedigs vänförening i Stockholm).
  • 2012: Idag står det tre meter höga lejonet i östra Venedig vid Italienska Flottans huvudbyggnad. Det krävs tillstånd för att ens nalkas statyn. En 120-årig kopia av lejonet ståtar vid entrén i Statens Historiska Museum, och i Pireus hamn i Aten står sedan 2009 en nytillverkad kopia.

 

 

 

(CC BY)

Dela sidan på

Kommentarer (3)

  1. Det verkar som om de tekniska möjligheterna att läsa lejonet inte är uttömda! Det finns inte el, sa Thorgun idag 28 nov. Eller att det inte går att mörkerstudera i snedljus,.Eller att bearbeta datortekniskt. Det krävs möjligen en seriös kontakt på hög nivå för att amiralitetet skall samarbeta? Har inte en sådan kontakt tagits? Eller att det skulle vara så svårt att få dit erforderlig utrustning, i flygplan. Varför flyg? Det är ju inte långt för en liten lastbil till Venedig. Hög tid att de tekniska möjligheterna utnyttjas till 100%, sedan får man väl se om det räcker.

    1. Hej Sven Åke,
      Det är klart att inte alla möjligheter är uttömda men för att lejonen skall kunna undersökas i mörkerbelysning är nog elfrågan och amiralerna det minsta problemet.
      Klart att en lastbil kan lastas med nödvändig utrustning som måste bestå av:
      1. Material till en arbetsställning, minst en meter hög, runt lejonet.
      2. 2-4 starka strålkastare
      3.Tält för att resa över lejonet eftersom torget är upplyst dygnet runt.
      4. Proffsig fotograf med utrustning.
      Även om man skulle kunna köra en lastbil med denna utrustning till Venedig återstår frågan hur man ska få denna utrustning fram till lejonen, det måste till en lastbåt den sista biten via kanalen och sen ska utrustningen riggas upp på plats. Jag sa i mitt föredrag att jag hoppas få presentera min förskning för amiralerna till våren och då få tillfälle att diskutera möjligheten av att dessa problem skulle kunna lösas på plats, det bör ju finnas någon form av arbetsställningar i flottans förråd.
      Både jag och andra fältrunologer före mig har emellertid oftast fått arbeta med tid i stället för teknisk utrustning eftersom många runstenar ligger långt borta allfarvägar och elledningar. Solen är också ett effektivt hjälpmedel. Detta har jag gjort i Venedig med gott resultat, däremot behöver jag bättre fotografier för att illustera mina resultat. Jag arbetar alltså på att lösa problemen.
      Med vänlig hälsning
      Thorgunn Snædal

  2. Följande har inte direkt med runorna att göra, dock med dom två lejonen vid Arsenale: 1790, dvs. något innan Åkerblad identifierade inskriften som runor, skrev Goethe följande dikt om dom (Venezianische Epigramme, publ. 1795). Svensk översättning fattas, men jag har insatt min egen danska (Goethe, Romerske Elegier og Venetianske Epigrammer, Erotica Romana og Priapea, København 2012). Der gefliegelte Kater är förstås San Marco-lejonet, och dikten uttrycker bl.a. Goethes skeptiska hållning till kristendom, speciellt katolicism.

    6.
    Ruhig am Arsenal stehn zwei altgriechische Löwen,
    Klein wird neben dem Paar Pforte, wie Turm und Kanal.
    Käme die Mutter der Götter herab, es schmiegten sich beide
    Vor den Wagen, und sie freute sich ihres Gespanns.
    Aber nun ruhen sie traurig; der neue geflügelte Kater
    Schnurrt überall, und ihn nennet Venedig Patron.

    6.
    Rolige ved Arsenalet står de, to græske løver.
    Tårn, port, bro og kanal skrumper ved siden af dem.
    Kom nu gudernes moder herned, da smøg de sig begge
    hen foran vognen, og hun fryded sig over sit spand.
    Traurige hviler de nu. Den nye bevingede hankat
    spinder tilfreds overalt: han er Venedigs patron.

Lämna en kommentar