Borst 1644 - resultat av undersökningarna 2007
På vårkanten var vi tillbaka i Borst tillsammans med Färs bygdeförening och Södra Skåningarnas Kamratförening. Vi skulle ägna en veckas fältarbete åt att försöka följa upp de ledtrådar som dök upp vid undersökningen år 2006. Vi hade gett oss tusan på att också komma åt de brantaste delarna av bäckravinen.
Vem hade trott att den gamla klätterutrustningen skulle komma till heders igen _ och det för att bedriva arkeologi i Skåne!? Med repens hjälp kunde dock branterna för första gången avsökas med metalldetektor. Fynd? Jo faktiskt, en knapp, som mycket väl kan ha kommit från någon av bondesoldaterna som hoppat eller kastats utför stupet.
Foto: UV
De muntliga traditionerna gjorde bestämt gällande att det fanns massgravar inom undersökningsområdet, och för att bistå lokalföreningarna i eftersökandet av dessa tog vi kontakt med Skånepolisens hundgrupp och deras Tekniska avdelning. Som ytterligare stöd, för eventuella tolkningar av stensamlingar som gravmarkörer, gjordes fältbesök av geologisk expertis från Riksantikvarieämbetets kontor i Lund.
Säkraste platsen i Skåne? Skogen var full av poliser som både bistod med sina kunskaper och likhundar, och lärde sig vår metod att undersöka slagfält. Ett otroligt givande samarbete som kommer att fortsätta.
Foto: UV
Sökandet med metalldetektor gav denna gång endast en handfull fynd med möjliga kopplingar till sammanstötningen vid Borstbäcken. Däremot gjordes flera intressanta upptäckter av möjliga vadställen. Om svenska styrkor gjorde en omfattning av böndernas uppställning vid Borstbäckens brant borde man ha utnyttjat befintliga vadställen. En inventering längs den besvärliga terrängen visade att det en knapp kilometer nedströms om 2006 års fyndområde för kulor och knivar faktiskt fanns tydliga spår efter ett vad. Stenar låg uppkastade längs kanterna och i branterna ovanför fanns rester efter flera hålvägar.
Vadstället som påträffades söder om bataljplatsen. Naturskönt, men kanske ödesdigert för bönderna som väntade på andra sidan.
Foto: UV
När det gällde frågan om eventuella massgravar tog vi hjälp av polisens likhundar. Ingen av dem markerade ovanpå den stensamling som tidigare utpekats som gravplats i ravinens botten. Filosofie doktor Per Lagerås konstaterade att blocken med sannolikhet gränsande till visshet avsatts på naturlig väg under slutskedet av den senaste istiden. Sonderingar med små borrar gav heller inga indikationer på att marken mellan blocken utsatts för omlagring. Således kan man helt utesluta att just denna lokal hyser kroppar efter stupade Färsingar.
...tråkigt ställe ...inga lik. Polishunden på bilden har tidigare funnit benrester efter människor med datering till 1200-talet.
Foto: UV
Den nya yta som öppnades för undersökning 2007 var "Svenskingakroken", ett par kilometer från bron vid Borstbäcken. Den muntliga traditionen gör gällande att sju, eller nio, svenska ryttare bivackerade på denna plats någon gång 1678, mitt under Skånska kriget. På natten skall folk i bygden ha gått man ur huse och helt sonika slagit ihjäl dem. Andra uppgifter säger att det var en attack av snapphanar. Oavsett vilket så gjordes en eftersökning med likhund i kombination med metalldetektoravsökning. Tyvärr var platsen starkt kontaminerad av metallskrot vilket försvårade detekteringen, men sådant som knappar och blykulor brukar ändå vara möjligt att lokalisera. Vi hittade inga fynd med kopplingar till händelsen, dock utesluter inte detta att ett överfall ägt rum eftersom den lokala berättelsen slutligen förtäljer att kropparna av de döda plundrades inpå bara skinnet.
Polisen och Riksantikvarieämbetets slagfältsteam i förenad jakt på spår efter överfallet vid "Svenskingakroken".
Foto: UV