Södra Stäket 1719 - dykningarna i Baggensstäket
Under hösten 2006 inleddes arbetet med projektets två andra delmål i samarbete med föreningen Marinarkeologiska sällskapet. Det första målet handlar om att ta utreda eventuella lämningar av de försänkningar som, tillsammans med skansarna på land, utgjorde det fasta försvaret. Det andra målet var att ta reda på om det förliste några ryska galärer eller andra mindre fartygstyper i samband med striden.
Teckning föreställande rysk samtida galär.
A Russian galley from the Great Nordic War.
Försänkningar och muddringar
Förutsättningarna att fastställa försänkningarnas konstruktion visste vi skulle bli riktigt besvärligt. Frånsett att försänkningarna togs bort någon gång efter slaget för att åter öppna inloppet, så har de två naturliga förträngningarna i inloppet utsatts för åtskilliga muddringar under århundradenas lopp. Senast muddringar utfördes var under 1980-talet.
Den första försänkningen låg vid Knapens hål och utgjordes av tre sänkta stenfyllda skutor. Överdelarna reste sig som stenmurar över vattenytan. Den andra försänkningen låg vid Stäkesund, innan man når Lännerstasundet, där tre skutor placerats efter varandra.
Dykningar i Fladen
Vid dykningarna i Fladen, den första större fjärden som man kommer till när man tagit sig förbi förträngningen öster om Gammeludden, påträffades löst liggande vrakdelar. Möjligtvis kan de härröra från en av de skutor som sänktes vid upprättandet av försänkningen.
Dykledaren Jim Hansson håller koll på kollegorna i Fladen.
One of the check-points during the diving activities.
Foto: Jens Lindström
Gällande eventuella ryska skepp som gick till botten under striden så bygger den mesta informationen på muntliga traditioner om förlisningar ute i Baggensfjärden. Ett undantag är dock en arkivuppgift som positionsbestämmer vrak inne i Baggensstäket.
Systematisk botteninventering
Inför dykningarna i oktober bestämde vi oss för att påbörja en systematisk inventering av sjöbottnen i Baggensstäket med början i dess västligaste del. Målsättningen var, att genom dykinventering få en uppfattning om vad som döljer sig i inloppets botten, ett omfattande arbete som beräknas vara färdigt till hösten 2007.
Teckning gav ledtråd
Som utgångspunkt vid första dyket inne i Baggensstäket, användes en teckning från mitten av 1700-talet. Teckningen markerar ett område alldeles öster om Stäkesund med tre förlista fartyg som betecknas som "ryska pråmar".
Vi inledde med att sondera bottnen med hjälp av armeringsjärn på de platser som motsvarade läget för två av de markerade pråmarna.
Jens Lindström på väg ner i Fladens vatten.
One of the marine archaeologist checking his equipment.
Foto: Tomas Englund
Ett avbrutet spant med tydliga klinkhak från vraket i Fladen.
A broken frame from a wreck.
Foto: Jens Lindström
I ett av områdena konstaterades, med hjälp av sondstavarna, ett större område med trä beläget ca 1 meter under bottnen och som skulle kunna utgöra lämningen efter ett fartygsvrak. För att fastställa att det verkligen rör sig om ett fartygsvrak kommer vi att göra ytterligare undersökningar framöver.
Vidare fann vi ett svårt nedbrutet vrak inne i Fladen. Vraket utgjordes vid första anblicken av spridda spant och bottenstockar. Vid närmare granskning påträffades dock ett större parti av en sammanhängande fartygsbotten. Några av bottenstockarna uppvisade grova proportioner och antyder att fartyget varit minst tio meter långt. Ytterligare undersökningar och uppmätningar av vraket behöver dock utföras innan vidare slutsatser kan dras.
Bottenstock från vraket i Fladen.
Another part from the same wreck.
Foto: Jin Hansson
I Alvarpet, alldeles öster om den första förträngningen vid Knapens hål, påträffades löst liggande vrakdelar som ännu inte kunnat kopplas till något vrak.
Slutgenomgång efter helgens dykningar tillsammans med media och representanter från den lokala hembygdsföreningen.
A briefing for the media after the diving was completed.
Foto: Tomas Englund
Vidare undersökningar
Under våren 2007 kommer dykningarna i Baggensstäket att fortsätta med inventeringar, bottenundersökningar och provtagningar.
Nästa steg i undersökningarna är att pröva sanningshalten i de muntliga traditioner som omtalar förlisningar i Baggensfjärden med koppling till ryssarnas härjningar. Detta planerar vi att utföra med hjälp av en så kallad "side scan sonar-undersökning" vilken kan liknas vid att havsbottnen skannas av med ett sidotittande ekolod. Detta ger skuggbilder av föremål som sticker upp ur sedimenten.
130 ryska galärer
Ryssarna hade under härjningarna med sig skepp av olika konstruktioner. Galärer, skärbåtar och pråmar var några av dem. Den vitala grundstommen utgjorde dock de omkring 130 galärer som var specialkonstruerade för att kunna ta sig djupt in i de grunda svenska vikarna.
Det förekom tre typer. De större var cirka 50 meter långa och var utrustade med 5-10 kanoner och 40 nickhakar. De mindre, även kallade halvgalärer, var cirka 30 meter långa, sex meter breda och hade ett djupgående på cirka 1,5 meter . Beväpningen utgjordes av två kanoner och över 10 stycken nickhakar. Besättningen bestod av 150-200 man. Ytterligare en typ var den s.k. kosackgalären som hade plats för cirka 20 hästar under däck.
Skärbåtarna var mindre och öppna med en besättning på omkring 50 man. Både galärerna och skärbåtarna var försedda med segel och åror.
De skottpråmar som förekom under Stora Nordiska kriget var, till skillnad från galärerna och skärbåtarna, tungt bestyckade och betydligt mer trögrörliga.