Södra Stäket 1719 - upptakten till slaget
Stora Nordiska kriget utbröt år 1700 då Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen, ingående i en allians, angrep Sverige genom att belägra flera av de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön. Revanschlusten var stor hos angriparna då Sveriges stormaktsvälde var ett resultat av deras tidigare bittra landavträdelser.
Den unga och oprövade tonårsregenten Karl XII sattes på svåra prov. Med en av Europas kanske mest vältränade och välrustade arméer tog sig Sverige först an Danmark, genom en landstigning på Själland. I samverkan med engelska och holländska flottenheter lyckades man tvinga Fredrik IV att lämna koalitionen.
På tur stod nu August II, kung av Polen tillika kurfurste av Sachsen. Taktiskt sett besegrade svenskarna August och hans armé gång på gång när han jagades kors och tvärs i Polen. Strategiskt sett fick man inte till ett avgörande förrän 1707 då August tvingades att både abdikera från den polska tronen samt sluta fred.
I slutet av 1707 inledde den svenska huvudarmén, med närmare 44 000 man, fälttåget mot hjärtat av Ryssland, Moskva. Den sista antagonisten i anfallsförbundet tsar Peter I skulle nu besegras. Den ödesdigra motgången för Sverige inträffade när armén besegrades vid Poltava 1709 och Karl XII tvingades fly till Bender i Osmanska riket.
Sverige lyckades sätta upp en ny armé under general Magnus Stenbock, men även den tvingades lägga ner sina vapen några år senare vid Tönningen 1713.
Då Karl XII åter var i Sverige, efter 6 år i landsflykt, lät han skrapa ihop de sista spillrorna till en ny armé med vars hjälp Norge (under danskt styre) skulle intas för att förbättra möjligheterna inför kommande fredsförhandlingar med Ryssland. Karl XII död, i samband med belägringen av Fredrikshald 1718, tvingade dock Sverige att dra sig tillbaka.
Tsar Peter I av Ryssland.
Peter the Great of Russia.
Halvåret innan Karl XII död hade den ryske tsaren påbörjat byggandet av en gigantisk galärflotta. Flottan var specialkonstruerad för att kunna ta sig djupt in i de svenska kusterna. Planen var att 130 galärer, 100 slupar och en örlogsflotta skulle transportera omkring 30 000 man till Sverige. Det primära målet var att sätta Stockholm i brand men även terrorisera de svenska kusterna för att tvinga Sverige till en för Ryssland fördelaktig fred.
När den ryska flottan lämnade Lemland på Åland och anlände vid Stockholms skärgård i början av juli 1719 insåg ryssarna att Vaxholms fästning skulle vara omöjlig att forcera. Vid Vaxholm låg även amiral Taubes örlogsflotta som tillsammans med fästningen förfogade över omkring 500 kanoner.
I jakten på en lämplig bakväg in till Stockholm föll valet på Södra Stäket (nuvarande Baggensstäket) där ryssarna var fram och rekognoscerade i mitten av juli. Efter att ha satt eld på ett antal gårdar samt omgivande skog drog de sig tillbaka.