Östersjöns vrak är ett unikt kulturarv som till stora delar helt saknar lagskydd. Skyddet av kulturarvet under vatten behöver aktualiseras i ett Östersjösamarbete som tar ett samlat grepp. Sverige har nu chansen att ta ett initiativ som ger ett bättre skydd men kulturarvsfrågan lyser med sin frånvaro i utredningen om en ny myndighet för havs- och vattenfrågor.

Östersjön är ett hav som genom årtusenden varit en förenande länk mellan människor som bott och verkat längs dess kuster. Östersjön är därför en kunskapsbank som är bräddfyllt av berättelser om regionens gemensamma historia. Här finns varierade och särpräglade kust- och skärgårdskulturer samt utomordentligt välbevarade skeppsvrak från äldre tider. Det kan finnas uppåt 100 000 eller fler vrak i Östersjön. Det är unikt i världen.

Skeppsvrak är ett internationellt kulturarv. Fartyg har byggts i ett land, fraktat gods till ett annat och förlist och blivit vrak i ett tredje. Att det är ett kulturarv som engagerar visar inte minst den senaste tidens massiva och världsomspännande intresse för de tolv skeppsvrak som hittats i samband med pågående gasledningsarbeten.

Intakta historiska vrak

Inte i något annat hav är skeppsvrak så välbevarade som i Östersjön. De unika bevarandeförhållandena, främst på grund av frånvaron av nedbrytande organismer, gör att vrak från 1600- och 1700-talet, och kanske ännu äldre, står nästan intakta på havets botten.

Än så länge är kulturarvet på havets botten tämligen orört, men hoten är många och av olika art - trålning, ledningar och plundring. Även dumpning av ballastvatten med medföljande organismer är ett hot - nedbrytningen av skeppstimret kan accelerera.

Havet är en historiebärare som skapar sammanhang, förståelse och samhörighet. Kulturarvet har också en stor betydelse för turismen. Besökarna vill uppleva unika natur- och kulturmiljöer. Sverige har tillsammans med övriga Östersjöstater ett ansvar gentemot omvärlden att skydda de välbevarade vraken, som inte finns i något annat hav. Därför behöver dessa miljöer skydd och en hållbar förvaltning.

Halva Östersjön saknar lagskydd

Verksamheter som kan påverka det maritima kulturarvet kan regleras med lagar. Svensk lag gäller innanför territorialgränsen, det vill säga tolv nautiska mil ut från land. Positivt är att regeringen, i samband med exploateringsärenden, har valt att hävda krav motsvarande svensk lagstiftning även i den svenska ekonomiska zonen, utanför territorialgränsen. I andra delar av Östersjön ser lagskyddet ut på ungefär samma sätt. Detta till trots saknar cirka 40 procent av Östersjön direkt lagskydd.

UNESCO:s konvention för kulturarvet under vatten har trätt i kraft, men inte ratificerats av Sverige. En regional variant av denna, Code of Good Practise for the Management of the Underwater Cultural Heritage in the Baltic Sea Region, har emellertid behandlats positivt av kulturministrarna vid en Östersjökonferens år 2008. Det är bra, men inte alls tillräckligt.

Nu finns dock möjligheter att på allvar ta itu med problemen. Det pågår en utredning som ska lämna förslag till en ny, förändrad svensk havsplanering. Vi menar att ett utökat skydd av kulturarvet i det svenska territorialhavet och en så kallad angränsande zon (12 nautiska mil utanför territorialgränsen) bör ingå i förslaget. Det är angeläget att utredningen behandlar hur kulturarvet under vatten bättre ska tillgodoses genom andra, befintliga lagstiftningar. Vi har gott hopp om att utredningen utvecklar dessa frågor på ett tillfredsställande sätt.

Nu är rätt tid för svenskt initiativ

Mer oroväckande är att kulturarvsfrågorna lyser med sin frånvaro i den utredning som behandlar den nya myndighet som så småningom ska ha det samlade ansvaret för havs- och vattenfrågor. Ska havsplaneringen få reell betydelse för Östersjöns unika kulturarv bör regeringen förtydliga att även kulturmiljö är en uppgift för den nya myndigheten och att den ska samverka med Riksantikvarieämbetet.

Skyddet av kulturarvet under vatten behöver aktualiseras i ett Östersjösamarbete som tar ett mer samlat grepp. När vi nu själva på hemmaplan organiserar om och lyfter fram havsmiljön borde det kanske vara rätt tidpunkt för ett svenskt initiativ i frågan.

Inger Liliequist
Riksantikvarie

Robert Olsson
Chef för Statens maritima museer