Riksantikvarieämbetets kemister Kate Tronner och Anders Nord har analyserat färgpigmenten i Albertus Pictors målningar inför färgrekonstruktionen av några utvalda motiv.

Kate Tronner analyserar färgpigmenten från Albertus Pictors kalkmålningar med svepelektronmikroskopet LEO.

Foto: Bengt A Lundberg

Provtagning och analys

Proverna för analys är ytterst små, oftast bara några tusendels gram. Proven monterades direkt på en speciell provhållare med ett klibbigt, elektriskt ledande skikt. Därefter analyserades de med Riksantikvarieämbetets svepelektronmikroskop LEO 1455 VP med en så kallad EDS-enhet för mikroröntgenanalys, som vi kunnat köpa tack vare ett generöst anslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. I vissa fall har även andra analysinstrument använts för en kompletterande undersökning.

Om färgförändringar i Albertus Pictors målningar

De målningar vi ser idag är betydligt mörkare än de var som nymålade för ca 500 år sedan. Detta beror till viss del på nedsmutsning, fuktproblem, mikroorganismer m.m., men framför allt på kemisk omvandling av vissa pigment på kalkgrunden. Exempelvis sker på kalkgrund en långsam omvandling av de tre blypigmenten blymönja (orange), massicot (gul) och blyvitt (vit) till mörkbrun, gråsvart eller svart blydioxid, s.k. plattnerit. Vidare kan den klarröda cinnobern genom en strukturändring omvandlas till svart metacinnabarit, med en helt annan färg men med samma kemiska sammansättning som cinnober (kvicksilversulfid; HgS).

Vi har på några ställen funnit spår av organiska färgämnen, som till stor del har bleknat bort. Det är mycket troligt, att t.ex. numera vita ansikten har målats med ett organiskt färgämne som idag är helt nedbrutet. Samma öde kan ha drabbat en del klädesplagg i målningarna, som nu är ofärgade.

Några utvalda målningar från Albertus Pictors måleri i Täby och Härkeberga kyrkor visar exempel på de nuvarande färgerna och de förmodade ursprungliga färgerna, framtagna med datorteknik.

Kontakt:

Kate Tronner