
Kulturarvsdagen/European Heritage Days 12 september
tidigare "Kulturhusens dag"
"Kulturens vägar" är årets tema på dagen som erbjuder evenemang över hela Sverige. Välkomna!
Skolstigar, landsvägar, farleder, barns vägar, kulturstigar, järnvägar, kyrkostigar. I Sverige finns tusentals kända och okända vägar på vilka människor färdats sedan urminnes tider. Var finns kulturarvet på vägen?
Vilken historia kan vägen, stigen eller leden berätta för oss,
vilka människor har färdats på den, varför och till vilket mål?
Söndagen den 12 september kommer du att kunna besöka och uppleva kända och okända stigar, vägar och leder och få höra någon av alla de historier som vägen ruvar på...

Grafik: Maria Jansson
Varför Kulturarvsdag?
Kulturarvsdagen/European Heritage Days ska bidra till att skapa förståelse och intresse för kulturarv och kulturmiljöer.
Vid olika evenemang runt om i landet visas kulturmiljöer, kulturlandskap och kulturhistoriskt intressanta byggnader och anläggningar upp och historierna kring dessa berättas. Alla som vill är välkomna att medverka med evenemang dit allmänheten bjuds in till besök och guidning.
Europarådet instiftade European Heritage Days 1991. Samtliga Europarådets medlemsstater deltar i European Heritage Days som årligen lockar 20 miljoner besökare till mer än 30 000 lokala evenemang. Riksantikvarieämbetet är huvudarrangör för dagen i Sverige som infaller andra söndagen i september.
Välkomna till Kulturarvsdagen!


Väg genom betesmark på Kullaberg.
Foto: Bengt A Lundberg


På mjölkkärra över Hallandsåsen, Östra-Karup.
Foto: Mårten Sjöbeck

Varför namnbyte på dagen?
Det övergripande namnet är "European Heritage Days" eller "Journée du Patrimoine", vilket på svenska bäst korresponderar med "Kulturarvsdagen".
När dagen infördes i Sverige låg fokuset på byggnader. Syftet med dagen är dock att BÅDE visa byggnader, miljöer och andra kulturhistoriska lämningar och traditioner liksom berättelser och historier om kulturarvet.
Vårt immateriella kulturarv, såsom berättelser och traditioner, har även fått en allt tydligare roll som oumbärlig del av kulturarvet.



