Nu finns en ny FoU-rapport från Riksantikvarieämbetet. I rapporten utreds förutsättningarna för och behovet av kunskapsuppbyggnad inom runverksamheten vid Riksantikvarieämbetet, och en modell för hur kunskapsuppbyggnaden bör organiseras, utvecklas och utformas föreslås.

Utredningen har utförts av Anders Kaliff på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Rapporten finns tillgänglig via Riksantikvarieämbetets Nätbokhandel.

Hög kompetens angelägen

Utredarens slutsats är att en hög kompetens inom runologi och runstenar inom Riksantikvarieämbetet är mycket angelägen. Myndighetens rådgivande och stödjande roll är efterfrågad, såväl av den regionala kulturmiljövården och allmänheten som av forskare. Inget enskilt akademiskt ämne behandlar hela det fält som omfattas, och har inte i uppgift att göra detta. Även om runverksamheten har koppling till flera olika akademiska discipliner, faller den också i hög grad inom ramen för vård och förvaltning av kulturarvet. Detta gör att frågan placerar sig tydligt inom Riksantikvarieämbetets kärnområde. Den nuvarande situationen är dock sårbar. En utökning med två tillsvidaretjänster som antikvarie med inriktning på runologi och runstensforskning, utöver den antikvarie och stenkonservator som idag finns tillsvidare inom Förvaltningsavdelningens rungrupp (Runverket) tillförsäkrar kontinuitet och kompetensöverföring.

Dialog för aktiv forskarmiljö

En förutsättning för en expertfunktion med verklig spetskompetens är en aktiv forskarmiljö. Även efter en utökning av tillsvidaretjänster inom runområdet, är närvaron av externfinansierade forskartjänster av fortsatt stor betydelse. Riksantikvarieämbetet bör verka för ytterligare sådana tjänster, i en aktiv dialog med externa finansiärer. Projektet kring digitalisering och tillgängliggörande av bokverket Sveriges runinskrifter via Riksantikvarieämbetets digitala plattform för kulturarvsdata och information kring kulturarvet, Kringla, är också en viktig förstärkning och förnyelse av runverksamheten.

Runologi kulturarv i sig

Under snart 400 år har Riksantikvarieämbetet haft en avgörande roll för runologisk verksamhet, dokumentation och vård av det kulturarv som runskrifterna utgör. Detta ger ett fascinerande perspektiv, med en tidsrymd som för oss halvvägs tillbaka till den tid då flertalet runstenar restes. Den långa traditionen av dokumentation och vård samt språk och kulturhistorisk forskning kring runorna, är rentav ett betydelsefullt kulturarv i sig!