Riksantikvarieämbetet deltar på regeringens uppdrag i arbetet med planeringen av Förbifart Stockholm. Regeringens beslut om tillåtlighet till Förbifarten innebar nya förutsättningar för Riksantikvarieämbetets fortsatta arbete. Uppgiften är att samverka med Trafikverket för att hitta lösningar som minimerar skadan på riksintresset och som inte hotar världsarvet Drottningholm.

Trafikverket å sin sida ska i planeringen samråda med bl.a. Statens Fastighetsverk, Ekerö kommun och Riksantikvarieämbetet. Det är dock Trafikverket som beslutar hur Förbifarten ska planeras och utformas och som har bestämt var anslutningarna på Lovön ska placeras. Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk förordade en annan placering.

Den överenskommelse som Trafikverket, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och Ekerö kommun träffade våren 2011 efter Trafikverkets beslut om placering innehåller gemensamma mål för det fortsatta arbetet.

En utgångspunkt för det fortsatta arbetet är att världsarvet inte ska hotas. Bakgrunden är att i processen som föregick regeringens tillåtlighetsbeslut hävdade Riksantikvarieämbetet att en förbifart med anslutningar på Lovön dels skulle innebära påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljö, dels skulle riskera att hota värdena i världsarvet Drottningholm.

Regeringen beslutade 2009 om tillåtlighet till Förbifart Stockholm. Detta beslut innebar nya förutsättningar för Riksantikvarieämbetets arbete. Uppgiften var nu istället att medverka till att beslutet genomförs på bästa sätt. I detta ingår att verka för att skadorna på kulturmiljön minimeras och att värdena i världsarvet Drottningholm inte hotas. Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Statens Fastighetsverk, Länsstyrelsen i Stockholms län och Ekerö kommun deltagit i en arbetsgrupp ledd av Trafikverket för att hitta anslutningar mellan Förbifart Stockholm och väg 261 som inte hotar världsarvets värden. Trafikverket bestämde våren 2011 var anslutningarna till Förbifarten ska placeras. Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk förordade en annan placering, längre från världsarvet.

Med det var emellertid inte Riksantikvarieämbetets uppdrag slutfört. Frågorna om hur skador skulle minimeras och hot undvikas kvarstod att lösa. Att ställa sig utanför detta ansvarsfulla arbete har inte varit ett alternativ. Trafikverket, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och Ekerö kommun kom därför överens om inriktningen på det fortsatta arbetet. Överenskommelsen innehåller gemensamma mål för det fortsatta arbetet med utgångspunkt i regeringens beslut, att värdena i världsarvets inte ska hotas. Överenskommelsen kopplar dessutom samman Förbifarten och väg 261 på ett sätt som Riksantikvarieämbetet argumenterat för genom hela planeringsprocessen.

Trafikverket genomför nu en så kallad Heritage Impact Assessment (HIA) för att i ett första steg beskriva påverkan på världsarvet Drottningholm. HIA är en systematisk metod för att beskriva hot och minska negativ påverkan på världsarv i förändringsprocesser. Riksantikvarieämbetet stödjer Trafikverket i arbetet med att ta fram en HIA och ansvarar även för regelbunden rapportering till UNESCO.

Riksantikvarieämbetet är en statlig myndighet med ansvar för kulturarv och kulturmiljö. Myndigheten lyder under regeringen och styrs av instruktioner, regleringsbrev och särskilda beslut. Myndigheten stödjer intresseorganisationer på kulturmiljöområdet men är själv inte en sådan. Det som den agerande hembygdsföreningen önskar sig av Riksantikvarieämbetet är inte förenligt med hur svenska myndigheter kan eller bör göra. Riksantikvarieämbetets agerande har varit korrekt genom den här processen. Men önskan är begriplig mot bakgrund av en annan rollföreställning - myndigheter som aktivister för sakområden. Kanske kan en prövning också hjälpa intresseorganisationer att förstå myndigheters roll i demokratiska processer. Vad kan en intresseorganisation göra och när för att vinna framgång i en fråga?

Riksantikvarieämbetet anser att det viktiga i den fortsatta planeringen är att Förbifarten och väg 261 ses i ett sammanhang, såsom överenskommelsen förutsätter. Då finns möjlighet att hitta acceptabla lösningar för trafiksituationen, som redan idag är en belastning på världsarvet. Om man inte gör det befarar vi att trafiksituationen ytterligare förvärras.

Vår övertygelse är att genom att delta i arbetet kan Riksantikvarieämbetet bättre bidra till att Trafikverket hittar goda lösningar för världsarvet än om vi ställer oss utanför.