Hur skall detta då se ut rent strukturellt? K-samsök är som en växel som knyter samman informationsägarnas databaser med webbplatserna. Modellen för K-samsök ser ut så här:

Kulturarvsinstitutioner som RAÄ, SHMM, länsmuseer och andra museer producerar information som de vill tillgängliggöra. Producenterna äger sin information och ansvarar för den själva.

Den centrala samsökningsväxeln, K-samsök, (en server med en öppen webbservice) sammanställer kulturarvsinformation från producenterna. Denna blir då tillgänglig för dem som har en webbplats och vill använda informationen. Det kan vara ett museum som på så sätt får tillgång till sektorns samlade information och som genom K-samsök slipper bygga upp egna kopplingar till andra institutioner som har information av intresse. Det kan också vara privatpersoner som använder söktjänsten till en egen webbsida.

K-samsök har om möjligt även kontakt med andra källor till information, exempelvis inom bibliotek och arkiv.

Webbplatsutvecklaren använder K-samsök när de vill ha tag på information om kulturarv och kulturmiljöer till sin webbplats. En informationsproducent kan också vara webbplatsutvecklare. Det är bra att det finns en mångfald av webbplatsutvecklare eftersom det är vår åsikt att de är bäst på att bearbeta, sammanställa och paketera information mot olika målgrupper.