Inom det nationella rapportprojektet pågår arbetet med att arbeta av det så kallade rapportberget - den rapportskuld av gamla orapporterade undersökningar som uppstått inom uppdragsarkeologin. Enligt en särskild digital mall görs enkla arkivrapporter på alla undersökningar. Utförligare rapporteringar av särskilt betydelsefulla undersökningar får bli en senare fråga.

Från och med 2006 har medel ur kulturmiljövårdsanslaget avsatts för att minska rapportskulden i landet. Elva länsstyrelser deltar i projektet som med nuvarande nivå på medelstilldelningen planeras pågå i 5 år innan alla äldre rapporter är klara. De elva länen utgörs av län som har eller har haft en omfattande arkeologisk undersökningsverksamhet (Dalarna, Gotland, Jönköping, Kalmar, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland, Västra Götaland och Östergötland). Projektet samordnas av Riksantikvarieämbetet.

Varför uppstod rapportberget?

Huvuddelen av de orapporterade undersökningarna är utförda under 1960- och 70-talen och början av 1980-talet. Uppdragsarkeologins organisation och taxesystem var vid denna tid inte tillräckligt utvecklade för att klara både det omfattande fältarbetet och efterföljande bearbetning och rapportering. Under 1990-talet och fram till i dag har uppdragsarkeologin genomgått stora förändringar och präglas i dag av ett betydligt mer resultatorienterat arbetssätt och en modernare projektorganisation.

Dagens rapportsituation

De strukturproblem som funnits inom uppdragsarkeologin har resulterat i att vi i dag har en situation där 18 procent av de arkeologiska undersökningar som utförts mellan åren 1960-2000 är orapporterade. Det totala antalet arkeologiska undersökningar i landet under perioden kan uppskattas till cirka 14000. I de län där exploateringarna varit mest intensiva finns så många som 2500 orapporterade undersökningar varav knappt 1600 saknar kostnadstäckning. Museernas grävande institutioner tillsammans med Riksantikvarieämbetets Gotlandundersökningar (RAGU) står för den största rapporteftersläpningen. UV har haft en relativt låg rapporteftersläpning (6,7 procent) i relation till utförda uppdrag (c:a 7900).

Sverige är inte ensamt om att ha problem med rapporteftersläpning. Situationen är värre i flera europeiska länder. Särskilt England, Irland och Holland har eller har haft stora problem. Riksantikvarieämbetet deltog 2004 i en konferens i Holland där holländarna redovisade att av ca 7500-8000 utförda uppdrag var cirka 40-50 procent orapporterade. Sverige har genom en stark lagstiftning haft fördelen av att ha ett tidigt riggat uppdragsbaserat system som trots diverse brister har haft en relativt hög måluppfyllelse.

Enkla arkivrapporter prioriteras för att dokumentationen ska bli tillgänglig

Inom det nationella rapportprojektet har Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna kommit överens om att rapporteringen ska ske i två steg:

Länsstyrelserna och Riksantikvarieämbetets överenskommelse gäller i första hand att minimera rapportskulden inom uppdragsarkeologin, men mallen kan med fördel användas även av andra (universitet, forskare) som behöver avrapportera äldre undersökningar.

Kontakt:

Agneta Lagerlöf - Samhällsavdelningen, tfn. 08-5191 8121.

Se även:
Arkeologi och fornlämningar - på Riksantikvarieämbetets webbplats.