Under 1900-talet präglades det antikvariska arbetet av både samarbete och oenighet.

Under devisen "Finlands sak är vår" engagerade sig många svenskar då Sovjetunionen gick till angrepp 1939. Riksantikvarien Sigurd Curman (längst upp till vänster) blev samma år ordförande för Samfundet Nordens Frihet. 1940 besökte han med en delegation Finland och fick då bland annat se resultatet efter ett bombanfall mot staden Åbo.

Konflikt mellan svenska och finska akademiker

Runt sekelskiftet 1900 pågick en smärre konflikt mellan svenska och finska akademiker. Konflikten gällde vilka som i förhistorien först hade kommit till Finland, svenskar eller finnar. Konflikten tog fart då arkeologen och riksantikvarien Oscar Montelius hävdade att svenskarna var först och att de hade tagit med sig en högt stående kultur som finnarna sedan tog över. Då konflikten fortsatte in på 1930-talet späddes den på av att man från finsk sida ville förbjuda undervisning på svenska. Riksantikvarien Sigurd Curman (1879-1966) reagerade genom att föreslå att man skulle begränsa de kulturella förbindelserna med Finland.

Finlands sak blir vår

Då Finland 1939 angreps militärt av Sovjetunionen blev tonläget ett annat. Från svensk sida organiserades hjälp för att undsätta grannen i öst. Även personer inom Riksantikvarieämbetet engagerade sig. Bland dem var Sigurd Curman som 1939 blev ordförande för Samfundet Nordens Frihet. Bland samfundets medlemmar fanns även arkeologer som Nils Åberg (1888-1957) och Birger Nerman (1888-1971). Curman ingick även i den nära organisationen Finlandskommittén där föreståndaren för Vitterhetsakademiens bibliotek och Antikvarisk-topografiska arkivet, Adolf Schück (1897-1958) var medlem.

Svensk-finskt samarbete efter 1945

Efter andra världskriget fanns ett uppdämt behov bland Nordens arkeologer att engagera sig i en gemensam forskningsuppgift. 1946 beslutade man därför att återuppta ett nordiskt forskningssamarbete som hade startat 1939. Valet föll på järnåldersbyn Vallhagar på Gotland. Grävningarna genomfördes under ledning av Mårten Stenberger (1898-1973) med representanter från alla Nordens länder.

Även under efterkrigstiden har det förekommit samarbeten inom kulturarvssektorn mellan Sverige och Finland. Detta har bland annat rört byggnadsvård, inventering och dokumentation av fornlämningar. Och inom ramen för Märkesåret 1809 har man i år från Riksantikvarieämbetets sida anordnat seminarier och exkursioner för att uppmärksamma finnkulturen och finnskogarna i framförallt Värmland.

Kontakt:

Ola W. Jensen