Att Sverige och Finland delade en gemensam historia hade även betydelse för hur man såg på forntiden.

På 1700-talet etablerades en teori som gick ut på att finnar liksom samer var Sveriges första invånare. Teorin blev mycket populär bland historiker och fornforskare. Isländska sagor, finskklingande svenska ortnamn och förhistoriska lämningar lades fram som bevis på att den verkligen stämde.

En nationalromantisk våg genom 1800-talets Europa

I samband med Napoleonkrigen och den franska revolutionen drog det vid sekelskiftet 1800 en nationalromantisk våg genom Europa. I Sverige tog nationalismen fart med förlusten av Finland 1809. Den svenska självbilden som länge hade präglats av föreningen med Finland bytte plötsligt skepnad. Istället blev det viktigt att visa att Sverige alltid hade varit befolkat av svenskar. Många svenska arkeologer, historiker och språkforskare tolkade helt enkelt om det förflutna.

De tidigare bevisen för den finsk-samiska ursprungsteorin förkastades. Samtidigt stärktes de svenska banden med Norge och Danmark vilket ledde fram till den s.k. skandinavismen. Med vikingatiden som förebild ville skandinavisterna visa att det mellan de skandinaviska folken fanns ett urgammalt släktskap. Till detta fogade man idén att de ingick i ett större germanskt släkte som i sin tur härstammade från de ariska och indoeuropeiska folken.

Skogsfinnar i Värmland dokumenteras av Segerstedt

En gemensam finsk-svensk angelägenhet man inte kunde blunda för var alla de finsk- och svensktalande grupper som i generationer hade bott i Sverige respektive Finland. Bland dessa fanns svedjebrukande skogsfinnar som redan på 1500-talet utvandrade till Sverige och Norge. På 1880-talet genomförde seminarieadjunkt Albrekt Segerstedts ett omfattande forskningsarbete om skogsfinnarna och deras historia. Hans dokumentationsarbete finns idag på Antikvarisk-topografiska arkivet. Arbetet finns också utgivet som bok år 2006: Segersteds samling, skogsfinnar i Skandinavien.

Kontakt:

Ola W. Jensen