Ibland är delar av runstenarnas texter skrivna på vers. Vi brukar kalla det runpoesi. De verser människorna på vikingatiden diktade låter inte som de verser vi skriver. Vi brukar ju nästan alltid använda ord som rimmar i slutet på varje rad, för att visa att det är en vers. På vikingatiden diktade man på ett sätt som kallas fornyrdislag. En vers i fornyrdislag har rader som hör ihop två och två och i de här två raderna skall minst två, men helst tre, av orden börja på samma bokstav. När orden börjar på samma bokstav säger man att de allittererar med varandra. En vers med allitteration skulle kunna se ut så här:

"Här kommer stenen att stå och stiligt skall den visa vilken viking alla skall minnas i många mansåldrar."

Den här versen är förstås ingen riktig gammal vers som finns på någon runsten. Den är bara påhittad för att visa hur allitteration fungerar. Det är de bokstäver som står med kursiv som allittererar. I de två första raderna är det alltså st som allittererar med varandra. I rad tre och fyra är det v och i de två sista raderna är det m. Som du ser skall det vara ett ord i den första raden och två i den andra som börjar med den allittererande bokstaven.

En riktig runstensvers finns på den höga smala runstenen från Sälna bro i Uppland. När man översätter versen till våra dagars svenska blir versen inte riktigt lika bra som den var på runsvenska. Så här lyder den:

"Alltid skall ligga medan åldrarna leva bron hårdslagen och bred efter den gode. Svennerna gjorde den efter sin fader. Ej kan en bättre brovård byggas."

Några av orden i versen är kanske lite svåra att förstå. Medan åldrarna leva betyder "så länge det finns människor som lever". Bron hårdslagen betyder att bron skall vara stark och välbyggd. Den gode är ett lite förkortat sätt att skriva "sin gode far". Svennerna betyder "de unga männen", alltså sönerna som lät resa runstenen och göra bron. Brovård är en bro som byggts till minne av någon.

Mot slutet av vikingatiden började man skriva vers med rimord på slutet. Det finns bara några enstaka sådana verser på runstenar. I Vallentuna kyrka finns en sådan runsten. På den finns det en vers som låter så här:

"Han drunknade i Holm hav. Hans knarr (= skepp) gick i kvav, bara tre kom av."

Att ett skepp går i kvav betyder att det sjunker.

Till Runskolan