Nästan alla runstenarna från vikingatiden har texter med samma grundinnehåll. Runstenarna restes av släktingar till minne av någon som just hade dött. Först får vi veta vem eller vilka som lät resa stenen. Det kan till exempel stå "Torgisl och Gisl", som var två vikingatida pojknamn. Sedan kommer "lät resa stenen efter", "lät hugga hällen efter", "lät rista runorna efter" eller något liknande. Därefter står namnet på den som dött, till exempel "Sven". Slutligen får vi veta hur den som dött var släkt med dem som låtit resa stenen. Vanligast är det att det står "sin far", "sin bror" eller "sin son". Ibland avslutas också texten med en bön. En vanlig runtext blir då "Halvdan lät resa denna sten efter Joger, sin bror, och Gudfrid efter sin son. Gud hjälpe hans ande".

En del runstenars texter är längre. De kan då berätta om resor som den döde varit ute på, till Grekland eller England till exempel. Det kan också finnas en bön på stenen. Den vanligaste är "Gud hjälpe hans själ". Ibland står det att de som låtit resa stenen också byggt en bro eller en väg.

Till Runskolan