Så länge människan funnits har byggnadskonsten varit en del av samhällsutvecklingen. Bebyggelsen är ett kulturarv som angår alla människor i samhället. Det är ett arv som vi bokstavligen lever mitt i.

Det kallas hus, byggnader, bebyggelse, byggnadsverk eller arkitektur. Orden täcker ett stort fält inom kulturarvet. Men de utgår alla från en gemensam grund. Det är något som människan byggt. En trä- eller stenkonstruktion, några väggar som bär upp ett tak, en bro över en å. Men utöver praktiska funktioner har det byggda kulturarvet också estetiska och symboliska betydelser. De säger något om de som byggt, ägt och använt dem. De kan visa på rikedom och makt eller tvärtom; på fattigdom och maktlöshet. Oberoende av byggherrens ställning och resurser är bebyggelsen en del av kulturarvet. Ett arv som berättar om hur människor har levt och arbetat och om de kulturer eller samhällsförhållanden som skapat det.

Ju äldre byggnaderna blir desto fler spår av mänsklig verksamhet kan de rymma. Om ett tidsskikt rensas bort har en berättelse försvunnit. Därför måste vi respektera alla tidslager och inte riva bort något i onödan. Samtidigt måste också nya funktioner kunna tillföras så att kulturarvet blir användbart och tillgängligt i vår egen tid.

Vare sig bebyggelsen är i privat eller offentlig ägo sker det praktiska arbetet med den i kommuner och län, i föreningar och församlingar, hos företag och privatpersoner. Riksantikvarie-ämbetets uppgift är istället ha den nationella överblicken över det byggda kulturarvet. Vi ska förmedla kontakter och bygga nätverk och i samarbete med andra utveckla metoder inom kunskapsuppbyggande, informationsspridning, byggnadsvård och förvaltning. Riksantikvarieämbetet ska bevaka vad som händer med samhällets bebyggelse och samverka med omvärlden, nationellt och internationellt.

Samhället har olika redskap till förfogande för att bevara det byggda kulturarvet; ekonomiska bidrag, lagstiftning, arkiv, databaser, kunskapsförmedling, utveckling och forskning. Allt finns till för att det byggda kulturarvet ska vara så rikt och kunna användas av så många människor som möjligt. Bebyggelsen och de berättelser den rymmer är en viktig resurs och en del av vår materiella och immateriella kultur; en angelägen del av samhället och dess utveckling mot en god livsmiljö för alla.

Se även:
Antikvarisk medverkan - vägledning