Bevarande av industriellt tillverkade bruksföremål
Industrialismens tidiga bruksföremål av metall har idag ofta skador i form av sprickor, missfärgningar med mera. Noggranna dokumentationer och materialanalyser har nu bidragit till att råd kan ges om hur de olika föremålen bör rengöras och förvaras för att undvika framtida skador.
Fram till 1800-talets mitt tillverkades bruksföremål av metall av hantverkare såsom silversmeder, kopparslagare, smeder, gälbgjutare och så vidare. De använde vanligtvis rena metaller (silver, koppar, tenn, järn) eller välkända metallegeringar (mässing, brons, "malm"). Hantverkarna hade en relativt begränsad kundkrets, och av denna anledning måste de vara skickliga och ansvarskännande eftersom de var måna om sitt rykte. Verkstaden gick ofta i arv från far till son. Efter industrialismens genombrott förändrades förhållandena radikalt. Flertalet bruksföremål tillverkades i fabriker av outbildade arbetare.
För att öka lönsamheten och pressa priserna tillverkades stora volymer. Man introducerade ett otal nya bas- och legeringsmetaller såsom zink, antimon, vismut, krom, nickel, mangan, bly med flera. Tillverkningen rationaliserades också, så att gjutning och pressning blev de vanligaste metoderna. Ibland fick föremålen en grå och tråkig yta. Av denna anledning belades ibland prydnadsföremål och finare objekt med ett ytskikt av en (något ädlare) metall, som gav en vackrare och tåligare yta. Enklare föremål fick ofta ett ytskikt, som huvudsakligen hade en skyddande effekt.
Efter 50-100 år har emellertid många skador uppstått på dessa bruksföremål, såsom till exempel avflagning av ytskiktet, sprickor, korrosion eller missfärgning.
Materialanalyser och test av putsmedel
För att klarlägga orsakerna och kunna föreslå motåtgärder har Riksantikvarieämbetets kemister och konservatorer genomfört dokumentation och materialundersökning av drygt 200 bruksföremål. Sex materialgrupper har studerats: Nysilver, kopparbaserade objekt (koppar, mässing, brons), föremål med tenn och/eller bly, zink, aluminium, samt järn och stål. Studien omfattar även test av putsmedel, samt klarläggande av hur de olika föremålen bör rengöras och förvaras för undvikande av skador i framtiden.
Undersökningarna har givit flera intressanta resultat:
- Många bruksföremål har skador kopplade till tillverkning, användning eller förvaring.
- Bruksföremålen uppvisar stor variation i fråga om materialsammansättning.
- Endast kemisk analys kan besvara frågan om vilken metallsammansättning ett föremål har. Förekomst av korrosion eller metallisk ytbeläggning ställer större krav på analysarbetet.
- Silverskiktets tjocklek på föremål av s.k. nysilver (en försilvrad koppar-zink-nickel-legering) varierar mellan 0.001 och 0.050 mm (1 - 50 µm). De lägsta värdena förekommer på föremål tillverkade under och strax efter andra världskriget.
- Det är viktigt att föremålen rengörs och förvaras på lämpligt sätt.
- Många äldre bruksföremål innehåller giftiga metaller, såsom nickel, krom, bly eller kadmium.
Slutrapporten har titeln "Bevarande av industriellt tillverkade bruksföremål i metall. Material, tillverkning, skador, rengöring och förvaring" och finns att beställa genom Riksantikvarieämbetets bokhandel.
- Projektets namn: Bevarande av industriellt tillverkade bruksföremål av metall
- Projektledare: Doc. Anders G. Nord
- Samarbetspartners: Nordiska museet, Tekniska museet (Stockholm), Danmarks Tekniska Museum(Helsingör)
Kontakt:
Anders G. Nord - Projektledare
Se även:
Slutrapport Bevarande av industriellt tillverkade bruksföremål av metall