Sedan en längre tid har det har man inom stenkonserveringen velat fastställa rutiner för en långsiktig utvärdering av stenkonserveringar i fält.

Projektets mål var dels, att utvärdera några ickeförstörande utvärderingsmetoder som används inom stenkonserveringen på Gotländsk sandsten, dels att upprätta en manual för utvärdering stenkonserveringar i fält. Tidigare utvärderingar och konserveringsrapporter visar nämligen att det är viktigt att konservatorerna försöker att följa en standardiserad arbetsordning och dokumentation vid mätningar för att deras resultat skall kunna tolkas och följas upp.

Projektet startade i juli 2005 och avslutades i december 2006.

Projektansvariga

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-tekniska avdelning under handledning av docent Runo Löfvendahl, en stöd- och referensgrupp bestående av stenkonservatorerna Misa Asp och Ragnhild Claesson samt med samarbete med fil. dr. Katarina Malaga, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut. Projektledare har varit doktorand, Hélène Svahn Garreau.

Tillvägagångssätt

Nitton objekt valdes ut i centrala Stockholm till fältstudien som mättes tre gånger under ett år.

De utvalda metoderna som testades i fält var: UPV (Ultra Pulse Velocity), ett sandningstest med Hermaetiketter som uppfanns av RAÄ, en Minolta färgkamera och Karstens mätrör. Förutom detta testades mätning av fukthalten i stenen i fält med en TRAMEX Concrete Moisture Encounter. Tre tester på färsk gotländsk sandsten utfördes i laboratoriet.

Resultat

Ur testerna framkom en hel del intressant resultat att ta hänsyn till vid framtida konservering. Som redan nämnts var syftet med projektet att skapa lämpliga redskap till de praktiskt verksamma konservatorerna och en preliminär utvärderingsmanual för hur man skall gå tillväga vid, under och efter en stenkonservering har således upprättats.

Läs mer om projektet och dess resultat via länkarna till höger.

Rapporterna är länkade till Riksantikvarieämbetets nätbokhandel.

Fakta - stenkonservering i Sverige

Stenkonservering sker kontinuerligt i Sverige till stora kostnader. Sedan 1980-talet har man använt i stort sett liknande metoder i landet. En vanligt förkommande sten som ofta behövs konserveras är gotländsk sandsten. Sedan en längre tid har det har man inom stenkonserveringen velat fastställa rutiner för en långsiktig utvärdering av stenkonserveringar i fält. Utvärderingsmetoderna har hittills ofta varit subjektiva och somliga - såsom exempelvis olika borrmetoder - har dessutom varit destruktiva. Flera av de undersökningar som hittills genomförts internationellt och i Sverige har utförts i laboratoriemiljö med olika sofistikerade analysmetoder. Detta var dock inte syftet med projektet som istället strävar efter att skapa lämpliga verktyg till de praktiskt verksamma konservatorerna.

Kontakt:

Hélène Svahn Garreau