
Alunbehandlat arkeologiskt trä
- metodik för räddning av föremål
Träföremål är mycket sällsynta i det arkeologiska fyndmaterialet. Nu hotar en gammal konserveringsmetod att förstöra en mängd av de förhållandevis få föremål som finns bevarade.
Eftersom nedbrytning av trä är en del av det biologiska kretsloppet, är träföremål mycket sällsynta i det arkeologiska fyndmaterialet. Därför är det desto mer angeläget att se till att de arkeologiska träföremål som finns bevaras för framtiden.
En mängd sådana träföremål hotar nu att gå förlorade. Den konservering med alun som de ursprungligen fick har istället visat sig vara nedbrytande över tid. Med föremålen går också oersättlig arkeologisk information förlorad. Det nu pågående FoU-projektet, i samarbete med Statens historiska museer, syftar till att förhindra detta genom att bygga upp kunskapen om alunbehandlat trä och dess konsekvenser.
Förrädisk metod
Den så kallade alunmetoden utvecklades i Danmark under 1800-talets senare hälft, och användes rutinmässigt vid konserveringen av arkeologiskt vattendränkt trä i Sverige under förra hälften av 1900-talet. Alun (kalium-aluminium-sulfat med kristallint vatten) användes för att förhindra den krympning och sprickbildning som inträffar då vattendränkta arkeologiska träföremål torkar. En modifiering av metoden gjordes 1933 då glycerol började tillsättas behandlingen.
Det har dock i efterhand visat sig att egenskaper hos alun och glycerol verkar starkt nedbrytande på behandlat trämaterial. Dessutom har ytbehandlingar såsom linolja, schellack eller vax, som varit avsedda att skydda, istället skapat ett mikroklimat inne i föremålen. Nedbrytningsprocesserna är inte nödvändigtvis synliga, utan kan fortgå i det inre av till synes välbevarade föremål till dess att de totaldestrueras.
Omkonservering en möjlig räddning?
Förutsatt att föremålen inte är totalt nedbrutna kan omkonserveringar göras. Inom ramen för projektet undersöks, utvärderas och utvecklas olika metoder för detta. Målet är att öka möjligheterna att bevara detta unika källmaterial genom att öka medvetenheten om och kunskapen kring alunbehandlat trä, hur det bryts ned, och vilka aktiva och preventiva åtgärder som finns att vidta för att förhindra eller kontrollera nedbrytningen.
Projektet avslutades 2010 och slutrapporten beräknas bli klar under 2011.
Kontakt:
Carola Häggström - Förvaltningsavdelningen


Den lilla stegen från Årby, Rasbokil sn, konserverades med alun och glycerol 1937 (ur Arbman, H., i Acta Archaeologica, 11, 1940)


Samma föremål idag.
Foto: RAÄ

Läs mer
Trä- och läderkonservering (pdf)
Saving alum-treated archaeological wood : report from a research project underway (pdf)
Broschyr (pdf)



