Sverige har genom våra kyrkor ett rikt och mångfacetterat bestånd av piporglar, men det har länge saknats en bra bild av deras kondition och vårdbehov. Riksantikvarieämbetet driver ett projekt för att identifiera behoven och kompetensen i Sverige.

Syftet med projektet är att genom inventering skapa en samlad bild av den kunskap och de behov som finns idag, så att orgelbeståndet vårdas och underhålls samtidigt som piporglarnas kulturhistoriska värden blir tillgängliga för alla. Projektet bedrivs i samarbete med GOArt, Göteborg Organ Art Center, vid Göteborgs universitet sedan 2001.

En piporgel är ett blåsinstrument med klaviatur. Det är ett månghundraårigt klingande konstverk och kulturföremål, som fortfarande regelbundet används i främst kyrkor runt om i vårt land.

Särskild uppmärksamhet har ägnats åt faktorer som påverkar klangen i orgelpipor: hur pipor blivit proportionerade och dimensionerade, eller mensurerade som facktermen lyder, med vilka lufttryck piporna klingat, och hur orgelbyggare intonerade och tempererade pipverken, det vill säga hur de finjusterade klangfärg och tonhöjd i varje enskild pipa.

Fakta och information har bland annat samlats i kataloger som finns i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) i Stockholm. De kommer även att finnas tillgängliga som pdf:er via denna sida framöver.

Slutrapporten beräknas vara färdig till omkring årsskiftet 2010/2011.

Kontakt:

Niclas Fredriksson - Förvaltningsavdelningen