För att få reda på frågor om den medeltida bebyggelsen får man ofta gå till medeltida skriftliga källor av olika slag, såsom brev, sigill och jordeböcker.

Brev

Den vanligaste källan till uppgifter om medeltida bebyggelse är ett pergamentsbrev, ofta utfärdat vid något av rikets häradsting i samband med att gods och gårdar bytt ägare. Det rör sig alltså oftast om juridiska dokument, köpe-, salu- eller fastebrev (en slags lagfartsbevis). Det finns också andra, mer ovanliga källor. Nedan ges några exempel hämtade från "Det medeltida Sveriges" aktuella undersökningsområden i Södermanland.

Sigill

Sigillet här intill tillhörde Henrik Stromberg, kommendant för Tyska ordens svenska underavdelning ("svenska komturen"). Det är från år 1308 och meddelar att sigillinnehavaren var "commandatoris in Aristum", det vill säga ordenskommendant på Årsta. Sigilltexten innehåller alltså det äldsta kända ortnamnsbelägget på Årsta i Österhaninge socken, där Tyska orden inrättat sin bas i Sverige. Årsta och ordens svenska godskomplex som till största delen var belägna i Österhaninge socken såldes 1467 till Erik Axelsson (Tott) för 5 400 mark rigamynt. Förutom 26 byar i Österhaninge socken omtalar salubrevet jord i följande sörmlandssocknar: Grödinge, Helgona, Frustuna, Kattnäs, Råby, Vagnhärad, Västerljung, Ytterjärna och Överjärna. Dessutom ingick en mindre mängd jord i Östergötland i affären.

Jordebok

Utdrag ur Lars Axelssons (Tott) jordebok. Under rubriken Österhaninge socken i Tör (nu Södertörn) tas först upp "Hwffwodgharden Aarsta". Det är första gången Årsta omnämns efter Tyska ordens försäljning. I textavsnittet nämns även några holmar i närheten som tillhör Årsta, nämligen Kalvholmen, Mejsgarn och Stora Vassholmen.

Kyrkmålning

På bilden ser vi någonting unikt, nämligen ett porträtt av en medeltida lågfrälseman. På väggen i Lids kyrka står väpnaren Olof Johansson och tittar uppåt på sin vapensköld. Olof förde som synes en halv enhörning i vapnet. Hans sätesgård var Sparsta, beläget endast ett stenkast från kyrkan, där vi tack vare bevarade medeltida handlingar vet att han bodde åtminstone åren 1470-77. Av vapenskölden, kombinerad med andra omständigheter, kan man dessutom sluta sig till att Olof varit i tjänst hos östgötalagmannen Erik Nipertz (död 1470). Erik Nipertz ägde också han jord i Lids socken och förde en på bakbenen stående enhörning i sin vapensköld.