Skyddsinstrumentet kulturreservat infördes med miljöbalken 1999. Avsikten är att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. I ett kulturreservat kan hela områdets natur- och kulturmiljövärden skyddas och vårdas. Därmed omfattas byggnader, anläggningar, lämningar och marker - men även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner kan hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning.

Kulturreservat eller inte?

En länsstyrelse eller en kommun kan besluta om att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat. I beslutet bestäms syftet med skyddet och vilka föreskrifter som skall gälla i reservatet. Med varje sådant beslut följer också en skötselplan som beskriver målen för bevarandearbetet samt vilka åtgärder som måste genomföras för att målen skall nås. Förutom vårdåtgärder kan skötselplanen innehålla mål för reservatets utveckling, verksamheter och publikevenemang. Målen följs upp och utvärderas regelbundet.

Riksantikvarieämbetet har ansvar för tillsynsvägledning över kulturreservat i landet. Detta innebär bland annat ansvar för att samordna, vägleda, följa upp och utvärdera samt informera om arbetet med Sveriges kulturreservat.

Sammansatta landskap

Kulturreservaten är sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer. De områden som valts ut för att förvaltas som kulturreservat har på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande. De första kulturreservaten som bildades är miljöer som formats av lantbruket. Senare har även tillkommit områden av varierande karaktär såsom park- och trädgårdsmiljöer, bruks- och industrimiljöer samt miljöer som präglats av fiskerinäringen, försvarsmakten eller samekulturen.

Höga krav på kvalitet

Vid arbetet med kulturreservat ställs genomgående höga krav på kvalitet - såväl under utredning och planering som vid drift och uppföljning. Förankring bland markägare och andra berörda är också en nödvändig förutsättning då det gäller att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar inom driften av reservaten. Arbetet med att göra kulturreservaten tillgängliga för allmänheten är mycket viktigt. Det handlar både om att underlätta för fysisk framkomlighet samt att tillhandahålla lättillgänglig begriplig information.

Privata ägare, brukare och boende

Många kulturreservat har privata ägare, brukare och boende som i olika omfattning och på olika sätt är engagerade i reservatsförvaltningen. Flera av reservaten förvaltas också i samarbete med länsmuseer, kommuner eller ideella organisationer. Det är en målsättning med kulturreservaten att inte lösa in marken till staten, utan verka för att miljöerna bibehålls i befintlig ägoform vilken kan ses som en del av det kulturhistoriska värdet. Beslut om inrättande av kulturreservat fattas i samförstånd med dem som är berörda. Markägare som drabbas av olägenheter till följd av ett beslut om kulturreservat kan efter överenskommelse erhålla ekonomisk kompensation för detta.

Flexibel skyddsform

Kulturreservat är en flexibel skyddsform på så sätt att skyddet och bevarandearbetet kan anpassas till olika kulturmiljöers olika förutsättningar och värden samt tillåtas variera både mellan och inom kulturreservaten. Genom upprätthållande och utveckling av traditionella och pedagogiska verksamheter är det möjligt att ta till vara och förmedla såväl vetenskapliga som upplevelsemässiga värden. I ett kulturreservat ska det vara möjligt för besökare att uppleva bevarade kulturlandskap med pågående levande verksamheter, delta i aktiviteter och evenemang och samtidigt kunna få en uppfattning om de historiska skeenden som format landskapet samt vinna ökad insikt om hur dagens moderna samhälle vuxit fram.

Kontakt:

Ulf Lindberg - Samhällsavdelningen, tfn 08-5191 8256.