Denna sida vänder sig till dig som exempelvis är handläggare på länstyrelse, kommun eller om du på annat sätt vill komma åt mer fördjupad information inom området.

Riksintressen för kulturmiljövården

I Sverige finns ungefär 1700 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. De är mycket varierande till såväl storlek som kulturhistoriskt innehåll. Stommen för detta urval togs fram av länsmuseerna under vintern 1969-70 och har - trots att många justeringar och kompletteringar skett - stått sig förvånansvärt bra. Den utgjorde grunden för det breddade urval som gjordes 1987 vid tillkomsten av Naturresurslagen.

Viktiga nytillskott i detta urval var bland annat exempel på industrialismens anläggningar och samhällen - något som nästan helt saknades i det ursprungliga urvalet. I miljöbalkens fjärde kapitel namnges ett antal större områden - främst kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar, som har så stora natur- och kulturvärden att de i sin helhet är av riksintresse. Områdena i fråga får inte utsättas för exploatering som påtagligt skadar värdena.

De namngivna älvsträckorna får till exempel inte byggas ut eller regleras för vattenkraftändamål. Bestämmelserna i miljöbalkens fjärde kapitel medger att tätorterna och det lokala näringslivet utvecklas inom de områden som i sin helhet är av riksintresse.

Bakgrund

Urvalet av riksintressen har en förhistoria som går tillbaka till den fysiska riksplaneringen (FRP) som initierades av Olof Palme på 1960-talet. Det nuvarande urvalet gjordes dock till största delen 1987 i samband med tillkomsten av naturresurslagen (NRL), då begreppet riksintresse fick en juridisk innebörd. Naturresurslagens bestämmelser om områden av riksintresse har nu arbetats in i kapitel 3 och 4 i miljöbalken, som trädde i kraft 1 januari 1999. De centrala myndigheternas uppgift att peka ut områden av riksintresse regleras genom den så kallade hushållningsförordningen (SFS 1998:896).

Riksantikvarieämbetet beslutade 1996-97 om reviderade motiv- och värdebeskrivningar för de befintliga riksintresseområdena. Avsikten var att tydliggöra värdena och förbättra möjligheterna att hävda dem i konkurrens med motstående intressen. I praktiken krävs dessutom regionalt utarbetade fördjupade värdebeskrivningar som underlag för beslut om planering och exploatering.

Se även:
Naturvårdsverkets handbok om riksintressen
Boverkets sidor om riksintressen
Regeringsbeslut om tilläggsdirektiv till miljöprocessutredningen