Denna artikel behandlar cellulosabaserad papp i form av spännpapp och tapeter. Papp och tapeter tas upp även i andra artiklar (se "Papp " och "Spånadsmaterial").

Pappspänning har varit en del av målarens arbete. När man tittar i olika handböcker eller pratar med äldre målare, finner man att tillvägagångssättet vid pappspänning skiljer sig från bok till bok och från målare till målare. Detta gäller både material och utförande. Man kan göra på olika vis och ändå få ett bra slutresultat.

Hur man förr spände papp är en kunskap som nästan har glömts bort. Det beror mycket på senare tiders brandskyddsföreskrifter, brist på kunnig arbetskraft samt avsaknad av riktig papp. Den här vägledningen är hämtad från ny och gammal litteratur, blandad med egna erfarenheter och intervjuer med äldre målare.

Tapetsering på pappspänd vägg på Fröreda storegård, Järnforsen.

Foto: Jönköpings läns museum

Idet praktiska arbetet med byggnadsvård påträffas ofta rester av äldre väggdekorationer. Hit hör olika former av dekorativt måleri men även tryckta papperstapeter. Eftersom målade ytor i det allmänna medvetandet ofta har ansetts vara av större värde än den tryckta papperstapeten, har detta byggnadshistoriska kulturlager allt som oftast försvunnit. I jakten på äldre väggmålningar slits fortfarande utsökta, tämligen orörda tapeter ner från sina väggar. Tryckta tapeter har blivit ett förbisett kulturarv, och har sedan länge fått en underordnad betydelse.

Artikeln har skrivits av AHå, ARi och LINi