Denna artikel tar upp plast- och gummimaterial, som tillsammans med vissa naturliga material bildar materialgruppen polymerer (se "Definitioner"). Plast och gummi har i princip samma kemiska uppbyggnad (se "Inre struktur"). Av den orsaken, och eftersom gränserna för materialens tekniska och fysikaliska egenskaper samt deras användningsområden är likartade, tas de båda materialgrupperna upp i samma artikel.

Enbart materialformer som förekommer inom byggindustrin tas upp, medan produkter som är avsedda för extrema situationer eller miljöer inte behandlas.

Definitioner

Polymerer indelas också efter graden av syntes i helsyntetiska (exempelvis eten-, styren- och fenoplaster som Bakelit®), samt syntetgummi (bland annat Neoprene®) och halvsyntetiska material (till exempel celloluid, ebonit och naturgummi).

Helt naturliga polymera material förekommer också, bland annat bärnsten, läder och cellulosa.

Benämningen "polymer" och dess underformer avser i denna artikel endast hel och halvsyntetiska polymermaterial.

Polymera material indelas efter sina tekniska egenskaper i plaster som efter tillverkning blir styva med liten elastisk töjbarhet, och elaster (gummi) som efter tillverkning blir mjuka med stor elastisk töjbarhet.

Plaster indelas efter sin molekylära uppbyggnad och därav följande tekniska egenskaper i termoplaster och härdplaster (duroplaster) (se "Produktformer och användningsområden").

Det är molekylkedjan, inte plasten, som på grund av sitt utseende benämns med prefixet poly- t ex polyeten. Etenplast är exempelvis en polyeten-polymer.

Den första benämningen på plaster var "konsthartser".

Artikeln är skriven av TEr.