Denna artikel omfattar växtfibermaterialen jute, lin, hampa och bomull, djurfibermaterialen ull och silke, samt produkter av dessa material.

Denna vackra sidentapet beställdes på 1950-talet till Sturehovs slott. Med stöd från en faktura från 1780-talet lyckades man spåra både väveriet, Bevill Aqua i Venedig, och mönstret.

Foto: TEr

Fibermaterial som inte behandlas i detta avsnitt är material från vattenlevande växter, främst sjögräs och tång. Information om dessa finns dock i äldre litteratur (se Handboken Bygg). Nöthår, tagel och svinborst tas inte heller upp. Växtfibermaterialen halm, vass och ag presenteras i en egen artikel (se "Stråmaterial"). Även mineraliska fibermaterial behandlas i andra artiklar (se "Slaggmaterial" respektive "Asbest"). Jute, bomull och ull tas även upp i artikeln "Papp".

Definitioner

Växtfibrer och djurfibrer, som gemensamt benämns spånadsfibrer, bildar tillsammans med mineralfibrer en fibergrupp som kallas naturfibrer.

Växt-, eller cellulosafibrerna delas in i fröhår (bomull och kapok), bastfibrer (lin, hampa och jute) samt bladfibrer (sisal, sjögräs och tång).

Djurfibrerna kallas också proteinfiber, och indelas i ull och hår (fårull, mohair, alpacka, tagel, nöthår, kaninhår och svinborst) samt kokongtrådar (silke).

Artikeln har skrivits av TEr.