I början av 1100-talet slutade man resa runstenar. Men människorna fortsatte till vardags att skriva med runor på samma sätt som man hade gjort på vikingatiden. De ristade in runtecknen med en vass kniv i en träbit. Människorna på vikingatiden ristade ju inte bara runor i hårda tunga stenar. Det var inte så lämpligt om man skulle skriva upp något man skulle komma ihåg eller om man skulle skicka ett meddelande till någon. Då tog man en träpinne och ristade in runorna med kniven.

Men trä multnar och blir jord. Därför finns inte så många runinskrifter i trä kvar. I Lödöse, som ligger strax utanför Göteborg, har arkeologer hittat små träbitar och saker av trä med runor på. På en fin liten vävkniv har någon ristat in en liten kärleksdikt. På modern svenska står det "Tänk du på mig, jag tänker på dig. Älska du mig, jag älskar dig".

Foto: Bengt A Lundberg

Från Lödöse kommer också ett verktyg som en lädermakare använde. För att vara säker på att inte tappa bort det ristade han in sitt namn i handtaget. "Erik äger mig" står det på handtaget. Läs det en gång till och tänk efter, "Erik äger mig". Så skulle inte vi skriva. Här är det verktyget som berättar vem som äger det. Det är vanligt i runinskrifter från medeltiden att texterna är skrivna så att det låter som om det är saken som runorna står på som berättar.

Foto: Bengt A Lundberg

Många medeltida runinskrifter finns på föremål av ben, horn eller metall också. På knivskaft, kammar eller andra redskap av ben och horn ristade man ibland runor. Ofta står det ägarens namn.

Knivskaft med texten: "Likko äger kniven".

Foto: Bengt A Lundberg

Det hände fortfarande under medeltiden att man högg in runor i sten. Men på vikingatiden högg man ju in sina runor i vanliga stenar. De vikingatida runstenarna skulle ju inte användas till något annat än att vara just runstenar. På medeltiden högg man in runor i saker av sten, som till exempel fint tillformade gravhällar, gravkistor av sten eller dopfuntar. En dopfunt ser ut som en stor skål. Dopfuntar finns i kyrkor och används när någon skall döpas.

På dopfunten kan man läsa: Arinbjörn gjorde mig. Vidkunn präst skrev mig. Och här ska jag stå en stund.

Foto: Bengt A Lundberg

Till Runor och runstenar