Spontana ortnamn har skapats sedan urminnes tider. Långt ifrån alla har överlevt tidens tand, men det finns ändå många som går tillbaka till järnåldern och säkert också en del som skapades ännu tidigare. De är alltså flera tusen år gamla. Det är alltid svårt att uttala sig säkert om enskilda namn, men generellt brukar man säga att namn på stora naturlokaler är mycket gamla och ofta hör till de allra äldsta namnen i en bygd: sjönamn som Vättern "vattnet" och Vänern "den hoppingivande", önamn som Hisingen "den kluvna (ön)" och Väddö "ön där man jagar/fiskar", ånamn som Emån "vattnet, ån" och Nissan "den glänsande" är exempel på sådana riktigt gamla naturnamn.

Bebyggelsenamnen delar man ofta in i typer med hjälp av efterleden, dvs. hur de slutar: namn som slutar på -sta, namn som slutar på -lösa, namn som slutar på -måla, namn som slutar på -tuna osv. Varje namntyp har eller har haft en produktiv period, alltså en tidsperiod när man kunnat bilda nya namn med hjälp av just den efterleden. Det kan handla om en lång eller kort period, i en avlägsen forntid eller ända fram till i dag.

Efterleden -tuna är en av de mest omdiskuterade inom den nordiska namnforskningen. Omkring 120 platser i Sverige, de flesta i Mälardalen, bär namn på -tuna (Tuna) och mycket talar för att många tuna-orter en gång varit någon form av centralorter för kult och politisk maktutövning. En tolkning av Sigtuna är att förleden är ett ord sig eller sik som betyder "framsipprande vatten, vattensjukt ställe" och att detta åsyftar en bäck som rinner vid medeltidens Fornsigtuna.

Illustration: Lantmäteriet

Till de äldsta namntyperna hör namn som ursprungligen slutade på -hem "hemvist, boplats" (Fåglum, Markim, Björnome), på -vin "betesmark" (Gäsene, Kälvene, Nöre) och på -löv/-lev " arvegods" (Burlöv, Eslöv, Vinslöv). De kan ha skapats redan vid vår tideräknings början. I dag är många av de här äldsta namnen så förändrade att vi har svårt att se vilken typ de tillhör. Lite yngre är t.ex. namn med efterleden -sta(d) "ställe, plats" (Gällstad, Knivsta, Märsta) och många namn på -by "boplats, by, gård" (Forsby, Marby, Sundby). De hör i huvudsak till folkvandringstid och vikingatid (ca 400-1000 e.Kr.). Ännu yngre är t.ex. bebyggelsenamn på ursprungligt -boda "bodar" (Eringsboda, Falsterbo, Pålsboda, Äppelbo), -hult "skog" (Fagerhult, Älmhult) och -torp "utflyttad gård, nybygge" senare "dagsverkstorp" (Anderstorp, Mickelstorp, Snickartorp).

Man ska också komma ihåg att många namn kan ha haft ett liv som namn på något annat långt innan de blev bebyggelsenamn, och att därmed själva namnen är äldre än de först ser ut. Så har man t.ex. resonerat om många namn som slutar på -rum "öppen plats", -ryd "röjning" och -säter "äng på utmarken, skogsäng".

Utförligare om de olika efterledernas betydelse, frekvens, spridning, ålder m.m. kan man läsa i t.ex. Pamp 1988, Strid 1999 och SOL 2003 (Se Lästips!).

Till Frågor och svar om ortnamn