Varje namntolkning är unik och har sina speciella förutsättningar och svårigheter. Men om man generaliserar kan man ställa upp följande arbetsmodell:

STEG 1: FÖRARBETE OCH BAKGRUND

a) Äldre skrivformer:

Ta reda på hur namnet skrevs i äldre tid. Ju närmare namnets tillkomsttid man kommer, desto mer ursprungligt och opåverkat är namnet. Därmed är det också i regel lättare att tolka. Äldre skrivformer kan finnas t.ex. redan hos grekiska eller romerska författare från antiken, i runinskrifter, i medeltida brev, i jordeböcker och skattelängder, på äldre kartor. Många namn har ändrat sig mycket sedan de skrevs ned första gången: Karlanda (1344 Kaflandæ sokn), Karbenning (1461 Karinæbøning), Tiarp (1397 Tidhethorp kirkia) för att ta några exempel.

Ett medeltida brev, ett s.k. diplom, daterat 28/7 1396, vari Nils Anundsson, Karl Eriksson, Anund Nilsson och Torsten Nilsson stadfäster avlidna hustru Katarina Bengtsdotters gåva av jord i "stikkebergom" till Helga korsets prebenda vid Strängnäs domkyrka.

I ortnamnsarkiven finns dessa äldre former oftast redan samlade och ordnade.

b) Identifikation:

Vad syftar beläggen på? Finns det flera platser med samma namn? Försök försäkra dig om att alla skriftliga belägg som du vill använda verkligen hör ihop med den plats du undersöker och inte med en annan plats med ett likalydande namn. Många namn återkommer i socken efter socken eller på gård efter gård.

Exempel: Du är intresserad av gården Ekeby i din hemtrakt. Om t.ex. en "Olof i Ekeby" står nämnd i ett medeltida brev, måste du vara säker på att det Ekeby som avses i brevet är just ditt Ekeby och inte Ekeby i grannsocknen. Om inte identifikationen (kopplingen mellan belägget och platsen) är säker, så är belägget olämpligt att använda som underlag för resonemang och slutsatser.

c) Denotation: Exakt vad åsyftades ursprungligen med namnet? Kan man peka ut exakt vilket objekt i terrängen som är grunden till namnet? Exakt vad hade namngivaren i åtanke? Många namn på stora områden, socknar, bygder, kommuner var från början namn på något mycket mindre och mycket konkret. Försök att avgöra vad det var och var platsen finns?

d) Uttalet:

Ta reda på uttalet och se om det ger några ledtrådar. Uttalet kan ge stöd åt en tolkning eller kanske motsäga den. Men kontrollera i alla fall! Även uttalsuppgifter finns i regel i ortnamnsarkivens samlingar.

STEG 2: ETYMOLOGISKA MÖJLIGHETER? VILKA ORD INGÅR I NAMNET?

Försök att avgöra vilket eller vilka ord som ingår i namnet, eventuellt vilka andra ordbildningselement som ingår (ändelser). Fastställ vilken betydelse vart och ett av orden har och hur de förhåller sig till varandra. De ord som ingår i namnet söks först i det egna språket (helst i den dialekt som talas där namnet finns), därefter i andra nordiska språk, sedan i andra germanska eller indoeuropeiska språk. Tanken är att namn i normalfallen är uppbyggda av ord från det språk som brukarna av namnet talar/talade.

Exempel: Det östgötska bergnamnet Omberg består av två led om + berg. Det är mer sannolikt att Om- motsvarar det östgötska dialektordet om med betydelsen 'dimma' än det om som är en helig stavelse i fornindisk religion (fast det finns personer som hävdar motsatsen).

STEG 3: NAMNTYPOLOGISK SITUATION

Konfrontera de etymologiska möjligheterna med den namntypologiska situationen. Alltså - ställ frågan om det är rimligt med ett namn av denna typ just här. Strider den språkliga tolkning du har gjort på något sätt mot traktens namnskick i stort? Finns efterleden i andra namn i trakten? Finns andra namn bildade med de ord du har vaskat fram? Grundtanken är att olika bygder, landskap och landsdelar har sin "ortnamnsprofil" och om man hittar ett typiskt sydsvenskt ortnamn i Ångermanland eller ett typiskt Mälardalsnamn i Halland, så bör man överväga det rimliga i den språkliga tolkning man just har gjort.

STEG 4: SAKTOLKNING / UTOMSPRÅKLIGA FÖRHÅLLANDEN

Konfrontera resultatet av steg 1-3 med de utomspråkliga förhållandena. Är din tolkning rimlig i sak? Om ett namn antas ha med t.ex. 'skåra, inskärning, ravin' att göra (som Skurugata, Skursundet och Skårby; jämför ordet skära, eller Tälja, Talja, Tolg; jämför ordet tälja) så bör man kunna hitta något på platsen som ger stöd åt detta. En språklig tolkning som inte överensstämmer med verkligheten måste antingen kunna förklaras och motiveras (sakförhållandena har kanske ändrats sedan namnet kom till) eller också omprövas.

Till Frågor och svar om ortnamn