Människorna på vikingatiden kunde inte kalla den runa de använde för ljudet s för s-runan och den de använde för n för n-runan till exempel. Människorna på vikingatiden visste ju inte hur de latinska bokstäverna, alltså våra vanliga bokstäver, såg ut och vad de kallades. De visste inte vad s eller n var för något. Därför hade alla runtecknen namn. Och man använde tecknet för det ljud som namnet började på. S-runan hette sol. Om man säger sol hör man ju vilket ljud tecknet används för. Och n-runan hette nöd. Det fungerar på samma sätt.

Till Runor och runstenar