
Vad använde man för språk på runstenarna?
Människorna som bodde i Sverige på vikingatiden talade svenska. Men deras språk lät ändå inte likadant som vår svenska gör idag. Svenskan har ändrats mycket under nästan 1000 år. Uttalet och stavningen har förändrats. Orden har ibland blivit kortare. Slutet av orden, det som kallas ändelser, har ofta försvunnit.
Man brukar kalla det vikingatida språket för runsvenska, eftersom det är det språk som står att läsa på runstenarna. En del ord som står på runstenarna har helt försvunnit ur våra tiders svenska. De kan ha bytts ut mot tyska eller franska ord, som kommit in som lånord i svenskan. Det vikingatida svenska ordet felagi har senare bytts ut mot det tyska lånordet kamrat. Ingen pratar ju idag om sina klass felagar!
Men väldigt många ord är nästan eller alldeles samma. När du läser en runsvensk text tycker du kanske inte att du känner igen några av orden. Men det beror på att orden stavades annorlunda. Om du läser ordet högt hör du nog vad det är för ord som avses med stäin till exempel. Det är ju vårt ord "sten". Du känner nog också igen räisa eller brodhur och många flera. Och ordet bro är ju precis samma. Vi har ställt samman en liten ordlista, se nedan, där du kan se några av de vanligast förekommande orden på runstenarna. Där kan du se både vad orden heter på runsvenska och hur de skrivs med runor.


Stenen står i Lingsberg i Vallentuna norr om Stockholm.
Foto: Bengt A Lundberg



