På de flesta runstenarna står runorna mellan två linjer. De här båda linjerna slutar ofta med ett djurhuvud i den ena änden och en svans i den andra. Det ser alltså ut ungefär som drakar eller ormar. Eftersom vi inte riktigt vet vad för slags djur det skall föreställa brukar vi kalla dem rundjur. På många runstenar finns det också ett kors. I svaret på frågan Var vikingarna kristna? kan du läsa mer om korsen. På några runstenar finns det flera figurer och bilder. Ibland är det nästan som tecknade sagor. Det är oftast sagor som handlar om de gamla asagudarna Oden, Tor och de andra. Sagorna om asagudarna brukar kallas myter.

Sigurd Fafnesbane

På en stor berghäll inte så långt ifrån Eskilstuna i Södermanland finns en stor sådan här bildberättelse. Den runristningen brukar kallas Sigurdsristningen, eftersom bilderna på den visar sagan om Sigurd Fafnesbane.

Sigurd skulle lära sig att bli smed och arbetade i Regins smedja. Regin hade smitt ett fantastiskt bra svärd av bitarna av ett gammalt trasigt svärd som Sigurd hade. Hans far hade fått svärdet av asaguden Oden innan Sigurd var född. Med det skulle han döda draken Fafner. Draken låg vid sin håla och vaktade en stor guldskatt, som asaguden Oden hade givit Fafnes far som ersättning för att gudarna hade dödat Fafnes och Regins bror Utter. Fafner hade sedan rövat skatten från sin far och förvandlat sig till en drake för att kunna vakta skatten. Fafnes bror Regin var inte nöjd med att ha blivit utan, nu ville han ha guldskatten. Regin bad Sigurd att hjälpa honom att döda Fafner med sitt svärd. Som belöning skulle han få en del av skatten. För att kunna sticka svärdet genom drakens hjärta utan att komma för nära Fafnes eldsprutande gap grävde Sigurd en grop i marken. Han kröp ner i gropen och väntade där med sitt svärd till Fafner kom krypande förbi. När Fafner var rakt över gropen där Sigurd satt stack han upp svärdet rakt i Fafnes hjärta. Det kan man se nere till höger på ristningen.

Foto: Bengt A Lundberg

I vänstra delen av ristningen ser man städet och blåsbälgen som smeden hade använt när han smidde svärdet. Där sitter också Sigurd och steker något. Han håller en pinne över en eld. Han sitter och steker Fafnes hjärta. Fafnes bror Regin bad Sigurd att han skulle ta ut drakens hjärta och steka det. Regin ville äta upp det stekta hjärtat. Han tänkte att om han åt upp Fafnes hjärta skulle en del av broderns styrka och mod föras över till honom själv. När Sigurd skulle känna efter om hjärtat var färdigstekt brände han sig på tummen. Bilden på ristningen visar hur han stoppade tummen i munnen, som man gör när man bränt sig eller gjort sig illa.

Foto: Bengt A Lundberg

Då hände något konstigt med Sigurd. Han kunde plötsligt förstå vad fåglarna som satt i trädet sa. De kvittrade och ropade till Sigurd att han skulle se upp, för Regin tänkte döda honom. Regin ville inte ge Sigurd något av guldskatten. När Sigurd blev varnad av fåglarna tog han sitt svärd och högg huvudet av Regin. Längst till vänster ser man Regins huvud ligga bredvid hans kropp. Sigurd kallas Fafnesbane. Namnet betyder att han dödade draken Fafner. Att vara någons bane betyder alltså att man är den som dödat honom.

Tors fiske

En annan myt som finns avbildad på en runsten är Tors fiske. På en runsten utanför Altuna kyrka i Uppland finns en sten där man kan se Tor åka ut i en båt för att fånga Midgårdsormen. Tor står i en båt och håller ett metspö. Som bete på kroken har han satt ett oxhuvud. Midgårdsormen slingrar nere under båten och gapar för att svälja oxhuvudet. När Tor får napp blir det så tungt att han trampar genom båtens botten när han försöker dra upp reven. Tor blir tvungen att kasta sin hammare Mjölner i Midgårdsormens huvud för att den skall släppa kroken.

Till Runor och runstenar