Vad är ett världsarv?

Ett världsarv är en unik kultur- eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia. För att skydda de mest värdefulla kulturhistoriska- och naturmiljöerna mot förfall och förstörelse tillkom Unescokonventionen om skydd för världens kultur- och naturarv vid FN-organets generalkonferens 1972. Sedan dess har denna viktiga internationella överenskommelse undertecknats av mer än 180 nationer som alla därmed förbinder sig att uppfylla konventionens krav och förpliktelser. Genom att underteckna Unescokonventionen återtar sig länderna att vårda och bevara viktiga kultur- och naturarv inom det egna territoriet och att stödja andra länder i deras ansträngningar att bevara vårt gemensamma världsarv.

Vem bestämmer vad som blir ett världsarv?

Unescos världarvskommitté som består av 21 delegationer från 21 olika länder. Kommittémedlemmar sitter på en mandatperiod av sex år, men efter frivillig överenskommelse på 4 år för att skapa större cirkulation.

Hur många världsarv finns idag?

Idag är drygt 900 platser eller objekt upptagna på världsarvslistan. Dessa är fördelade mellan 151 olika länder.

Hur många världsarv finns i Sverige? Vilka är de och när blev de världsarv?

Idag har Sverige 14 världsarv. De har tillkommit mellan åren 1991 och 2005. Drottningholm, Ekerö (1991), Birka och Hovgården, Ekerö (1993), Engelsbergs bruk, Fagersta (1993), Hällristningsområdet i Tanum (1994), Skogskyrkogården, Stockholm (1994), Hansestaden Visby, Gotland (1995), Laponia, Lappland (1996), Gammelstads kyrkstad, Luleå (1996), Örlogsstaden Karlskrona (1998), Södra Ölands odlingslandskap (2000), Höga Kusten, Ångermanland (2000), Falun och Kopparbergslagen (2001), Varbergs radiostation i Grimeton (2004), Struves meridianbåge (2005). Se länk nedan till mer information om Svenska våra världsarv.

Vem äger och tar hand om världsarven?

Världsarven i Sverige har olika ägare och förvaltare, både statligt och privat.

Förvaltningen av världsarven sker i enlighet med den lagstiftning som gäller för annan fysisk miljö, främst Plan- och bygglagen, miljöbalken och kulturminneslagen. Det finns ingen speciell lagstiftning för världsarven. De flesta världsarven har ett s.k. förvaltningsråd som samordnar och planerar arbetet. Länsstyrelsen, kommun, ägare, m.fl. intressenter kan ingå. Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket har ett generellt uppdrag från regeringen att hantera frågan om världsarv. Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets roller är bl.a. att följa utvecklingen i världsarvsområdena och vid behov i första hand stödja länsstyrelserna. Dessa myndigheter ansvarar också för att nominera till Unescos Världsarvslista bland lämpliga kultur- och naturmiljöer.

Hur har nomineringsarbetet med Sveriges världsarv gått till?

Sverige har sedan Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv skrevs under 1985 fått 14 världsarv inskrivna på världsarvslistan. Dessa består av ett naturlandskap, ett med både natur- och kulturvärden, ett kulturlandskap och elva kulturobjekt. Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har, beroende på typ av objekt, sedan 1986 regeringens uppdrag att lämna förslag till platser, som har så stora universella värden, att de kan bli aktuella för världsarvslistan. De nomineringar som Sverige har fört fram har föregåtts av ett nordiskt samråd vad gäller urvalet, vilket har skett i två omgångar. Den första som ägde rum på 1980-talet var ett samarbete mellan de nordiska antikvariska myndigheterna för att identifiera värdefulla kulturmiljöer. En andra planeringsgenomgång genomfördes på 1990-talet i Nordiska ministerrådets regi och avsåg kulturlandskap och naturområden.

Sverige har med utgångspunkt från de underlag som tagits fram systematiskt arbetat med att nominera de miljöer som varit aktuella inom Sverige. Under senare tid har också andra förslag aktualiserats då ny kunskap kommit i dagen. Sådana har varit Varbergs radiostation i Grimeton och Struwes meridianbåge. Nu pågår också arbeten med att nominera Hälsingegårdarna och Linnéminnena till världsarv, vilka får anses tillhöra underrepresenterade kategorier.

Hur ställer sig Sverige till att nominera ytterligare världsarv?

Två tredjedelar av alla världsarv är belägna i Europa och ca tre fjärdedelar är kulturobjekt. Världsarvskommittén som tar beslut enligt Världsarvskonventionen har därför sedan 1990-talet arbetat med en s k Global strategy för att komma tillrätta med denna obalans. Vid Unescos generalförsamlings möte 1999 kom Europas länder överens om att de i fortsättningen ska vara mycket restriktiva till att nominera nya objekt. Eventuella nya objekt ska tillhöra kategorier som är underrepresenterade på listan. Några sådana är landsbygdens byggnader, industriminnen, 1900-talets arkitektur och vetenskapshistoriska minnen.

Europas länder skulle också med olika medel stödja tillkomsten av världsarv i andra världsdelar. De miljöer som idag blir världsarv är stora och ganska komplexa, och de utgörs allt oftare av serier med platser i flera länder och t o m världsdelar. Enstaka monument tas numera endast i undantagsfall upp på världsarvslistan.

Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen (2001/02:171) om världsarvskonventionen närmare redogjort för hur det svenska arbetet bör bedrivas. Regeringen har där med hänvisning till Unecos Global strategy anfört att Sverige bör vara återhållsamt med att föra fram nya nomineringar. Skrivelsen finns i sin helhet återgiven på regeringens hemsida www.regeringen.se

Vad får man göra i ett världsarv?

En plats eller objekt måste, för att kunna tas upp på listan över världsarven, uppfylla ett eller flera kriterier vad gäller kultur- respektive naturkrav. Enligt riktlinjerna för världsarven ska de skyddas och vårdas kontinuerligt. Världsarven ska brukas och förvaltas så att de kvaliteter som låg till grunden för platsens/objektets kvalificering som sådan skall bevaras och finnas kvar. Beslut om förändringar sker i enlighet med nämnda lagar.

Kan ett område förlora sin världsarvsstatus?

Ja. Om ett världsarvs omistliga värden försvinner eller blir förstörda.

Hur får världsarvslogotypen användas?

Världsarvslogotypen får endast användas i informationssyfte. Läs mer om hur logotypen får användas via länken nedan.

Kontakt:

Redaktionen

Se även:
Svenska världsarv - från istid till nutid - länk till bokhandeln
Världsarv från norr till söder - på Riksantikvarieämbetets webbplats
Användning av världsarvslogotypen - på engelska
Unescos webbplats - om världsarv
Nordiska världsarvskontoret
Svenska Unescorådet - länken mellan Unesco och Sverige