Kulturminneslagen

Fornlämningar skyddas genom lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. (KML). Dagens lag är från 1988 men har sitt ursprung i 1660-talet. Förutom fornlämningar behandlar den bland annat också byggnadsminnen och kyrkor. Genom KML har s.k. fasta fornlämningar ett automatiskt skydd. Det innebär att fornlämningar har ett skydd, även om de inte är upptäckta eller registrerade i FMIS.

Ingrepp kräver tillstånd

I kulturminneslagen anges kriterier för en fast fornlämning, hur stort fornlämningsområdet är och till vilken myndighet man vänder sig för att få tillstånd att undersöka och/eller göra ingrepp i en fornlämning.

Det är enligt kulturminneslagen förbjudet att utan tillstånd från länsstyrelsen på något sätt förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning.

Vad är en fornlämning?

Enligt kulturminneslagens andra kapitel är fasta fornlämningar; lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som ska ha tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergivna.

Se även:
Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m  - hela lagtexten på Sveriges Riksdags webbplats, Rixlex