I tredje kapitlet av kulturminneslagen finns bestämmelser om byggnadsminnen, hur de inrättas och vilket skydd de har samt i vilken mån de får ändras.

Enligt KML får en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna får även tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

Bestämmelserna i 3 kap. reglerar skyddet för den del av vårt kulturarv som utgörs av de kulturhistoriskt värdefullaste byggnaderna och anläggningarna som inte ägs av staten. Lagbestämmelserna är ett starkt instrument som ska ge ett långsiktigt skydd. Av detta följer att lagens tillämpning måste vara restriktiv och att urvalsfrågor och konsekvensbedömningar måste ägnas stor omsorg.

Skyddsbestämmelser

I beslut om byggnadsminnen anges de skyddsbestämmelser som gäller. Dessa talar om på vilket sätt en byggnad eller anläggning ska vårdas och underhållas, samt i vilka avseenden den inte får ändras. Länsstyrelsen kan medge undantag från skyddsbestämmelserna om det finns särskilda skäl för det.

I tredje kapitlet finns även bestämmelser om hur man väcker fråga om byggnadsminne, anmälningsplikt, ersättning och inlösen samt jämkning och hävande av byggnadsminnen.

Kontakt:

Jan karlsson - tel:08-51918005

Se även:
Byggnader