I detta kapitlet i kulturminneslagen finns bestämmelser om fornlämningar och fornfynd samt reglerar användandet av metallsökare.

Fasta fornlämningar är enligt lagen skyddade och får inte skadas. En väsentlig del av skyddet är de bestämmelser som rör ansökan om att göra ingrepp i fornlämning i samband med markexploateringar (uppdragarkeologi), skogsbruksåtgärder (plantering, markberedning m.m.) eller forskningsundersökningar. Beslut fattade enligt dessa paragrafer kan dessutom leda till ytterligare beslut om ersättning eller fyndfördelning

Andra kapitlet anger också att till en fast fornlämning hör ett så stort område runt själva fornlämningen som behövs för att bevara fornlämningen, ett s.k. fornlämningsområde. Vidare innehåller kapitlet bestämmelser om vad som är ett fornfynd, vård och skydd av fornlämningar, förbud mot att använda metallsökare samt paragrafer rörande fornminnesbrott.

I enlighet med lagen är det länsstyrelsen som beslutar i ärenden som rör fornlämningar och den som på något sätt vill förändra en fast fornlämning måste ha länstyrelsens tillstånd.

Se även:
Arkeologi och fornlämningar