Miljöpåverkan vid utvinning och transport

Linolja är en förnyelsebar råvara.

Tillverkningen av titandioxid, som ofta används i vita och ljusa linoljefärger bedöms innebära stor miljöpåverkan (se även "Akrylatfärger, miljöaspekter").

Miljöpåverkan vid hantering

Användning av linoljefärger anses innebära mycket liten miljöpåverkan så länge de inte innehåller större mängder organiska lösningsmedel, exempelvis lacknafta.

Lacknafta, som vanligtvis används för spädning av grundfärger och mellanstrykningsfärger, verkar avfettande på huden, är irriterande på luftvägarna och upprepad inandning kan ge skador på nervsystemet. Numera finns lågaromatisk lacknafta att tillgå, där andelen aromatiska kolväten har reducerats, vilket anses mer fördelaktigt ur hälsosynpunkt.

Tidigare användes vegetabiliskt terpentin som exempelvis fransk och amerikansk balsamterpentin och svenskt terpentin. Dessa produkter är i olika grad hudirriterande och kan resultera i allergiska och icke allergiska kontakteksem.

Arbete med produkter som innehåller organiska lösningsmedel ska utföras i väl ventilerade lokaler (gäller inomhus) och med tillfredsställande skydd enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Enligt en överenskommelse mellan Riksantikvarieämbetet, Målaremästarnas Riksförening och Målareförbundet får traditionella linoljefärger med organiska lösningsmedel användas vid underhåll och restaurering av byggnadsinteriörer som är särskilt värdefulla från kulturhistorisk synpunkt.

Utsläpp av aromatiska och alifatiska kolväten anses framför allt öka halterna av markbundet ozon och andra oxidanter. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen medför effekter på fotosyntesen, ett snabbare åldrande och ger synliga fysiologiska skador på växtlighet. (se Ahlbom och Duus 1997)

Inblandning av metallsalter (sickativ) medför små mängder tungmetaller, vanligtvis kobolt och zirkonium. Tidigare användes ofta blysickativ, men användningen har minskat under senare år. Bly klassas som miljöfarligt på grund av potentiell bioackumulerbarhet och toxicitet för vattenorganismer. Det har också reproduktionsstörande egenskaper. Kobolt har hög giftighet mot vattenorganismer och allergiframkallande potential (se Ahlbom m. fl.1996 ).

Miljöpåverkan i bruksskedet samt emissioner

När linolja torkar frigörs bland annat lågmolekylära avspaltningsprodukter som koldioxid, flyktiga syror och aldehyder. (se Formo m. fl.) I en svensk studie undersöktes flyktiga organiska ämnen (VOC) från torkande äggoljetempera som innehöll rå linolja. Det framkom att emissionerna av propanal, hexanal, propan- och hexansyra dominerade. Dessa ämnen kan härledas från linoljemolekylens struktur och kan upplevas som irriterande på slemhinnor i till exempel ögon och luftvägar. De är däremot inte kända som problemkemikalier och förekommer inte på några gränsvärdeslistor (se Andersson m. fl.).

Återanvändning, återvinning och deponi

Oanvänd linoljefärg behöver vanligtvis inte deponeras utan kan användas år efter år. I samband med långvarig lagring kan den bli seg och svårare att stryka. Överbliven färg har traditionellt använts för tillverkning av spackelfärg eller, utspädda med terpentin, till grundfärg.

Våta färgrester som man inte behöver längre och torra färgrester lämnas till miljöstation.