Sten, trä, växtfiber, lera, grus och sand är exempel på råvaror som används att bygga med. Före den industriella revolutionen vid 1800-talets mitt hämtades som regel byggmaterialet från naturen nära byggplatsen. Där det till exempel finns lerfyndigheter kan man i äldre väggar se lerklining, lersten eller tegel. Fanns det gott om natursten använde man det istället. Där det fanns stora skogar använde man timmer i väggarna.

Konsten att utnyttja olika kraftkällor för att utvinna, bearbeta och förädla material har ständigt utvecklats. Vatten- och vindkraft ersattes av hästdrivna maskiner, ångkraft, bensinmotorer och så vidare. Den industrialisering av råvarutvinningen som började vid 1800-talets mitt gjorde det möjligt att utvinna större kvantiteter än tidigare. Under äldre tider var arbetskraften som regel billig och materialet dyrt. Idag är det ofta tvärtom: Dyr arbetskraft och billig råvara. Numera är produktionen ofta styrd av datorteknik vilket kan minska arbetsinsatserna.

Äldre material är inte alltid av god kvalitet. Med städernas uppbyggnad under 1800-talets slut och vid sekelskiftet 1900 växte efterfrågan på byggmaterial. Industrimagnaterna tjänade mycket pengar som de satsade i nya fabriker för materialframställning. Det växande behovet av byggnadsmaterial förde med sig att även produkter av dålig kvalitet gick att sälja, vilket är ett problem i dagens byggnadsvård. Men även före industrialismen slarvade man ibland med material när efterfrågan var större än tillgången. Den sandsten som användes på 1600-talet är till exempel av varierande kvalitet. Efterfrågan var stor och all sten gick att sälja. Skadorna vi ser i vår tid behöver inte bara bero på ålder utan helt enkelt på att stenen inte alltid höll måttet.

Förädlade byggmaterial utgörs av råvaror som förändrats och bearbetats. Kalkbruk är vårt äldsta strukturförändrade material. Det består av sand eller grus, bränd kalksten och vatten. Det var med 1100-talets kyrkobyggande som kalkbruket kom till Norden. Kalkbruket var en förutsättning för att kunna mura stenhus och därför en eftertraktad vara som fraktades långa vägar.

Den industriella revolutionen medförde en enorm teknisk utveckling. Många nya produkter såg dagens ljus - cement, gjutjärn och stål. Senare kom olika plastprodukter. I och med att maskinerna utvecklades och järnvägen byggdes ut under 1800-talets andra hälft kunde råvaruuttaget mångdubblas och frakterna bli effektivare. Befolkningsökningen och det tillväxande kapitalet drev på utvecklingen.

Flera av 1900-talets byggnadsmaterial har redan utgått ur produktionen och kan vara svåra att återskapa när det moderna byggnadsbeståndet ska tas omhand. Många byggnadsmaterial utgör biprodukter från industrin. Falu rödfärg och slaggsten är båda förädlade restprodukter från gruvindustrin. Från sågverken har man kunnat hämta sågspån till isolering. Tillverkningsprocesserna för de förädlade materialen kan ha upphört eller förändrats och det kan vara svårt att få tag i likvärdiga byggnadsmaterial. Falu rödfärg tillverkas helt annorlunda nu än tidigare och slaggsten kan man bara få tag på genom att återanvända gammal sten.

Man har i alla tider återanvänt byggnadsmaterial. Det kan skapa problem vid datering av byggnaden. Att återanvända byggnadsmaterial ligger i tiden och på Bomässan i Staffansstorp 1998 visades ett hus byggt helt och hållet av återanvända material. Det finns numera flera materialdepåer i landet där man med datorns hjälp kan finna just den sorts tegelpannor man söker, mässingshandtaget till dörren eller stentrappan framför entrén.