Många byggnadsmaterial och tekniker är imiterande: De vill likna något annat än vad de är. Man har ofta försökt ge "enklare" material en illusion av att höra hemma i högre ståndsmiljöer. Falu rödfärg användes för att imitera tegel medan gula putsade fasader skulle föreställa sandsten. Gulocker användes på snickerier för att imitera ekträ. På 1600- och 1700-talet blev olika marmorsorter populära och då målades marmorimitationer både ut- och invändigt. Träimiterande ådermålning var populärt långt in på 1900-talet. I gjutjärnstekniker göts kolonner med mera som sedan målades så att de liknade stenpelare.

Influerade av nationalromantiken propagerade arkitekterna runt sekelskiftet 1900 för "äkta" material som sten, trä och tegel. Motsvarande idé återfinns i vår tid med modet att luta av möbler och snickerier. De senaste decennierna har vi sett mexitegel som efterliknar sten, plåtpanel som imiterar panel i trä, plåt och betong som föreställer taktegel, falska träbalkar i skumplast eller skivmaterial som härmar tegel. Marmorering och ådermålning har åter blivit populärt.

Allteftersom arbetskraften blivit dyrare och dyrare har en ny materialgrupp lanserats på marknaden: De så kallade underhållsfria materialen. Problemen med dem är i regel att de inte går att underhålla utan måste ersättas när de slitits ut.