Ofta behövs ett samråd med länsstyrelsen för att ta reda på om fornlämningar berörs. Foto: ( CC BY)

Samråd med länsstyrelsen om fornlämningar

Den som avser att uppföra en byggnad eller genomföra ett annat arbetsföretag har ett ansvar för att ta reda på om åtgärderna kan beröra någon fornlämning och att inhämta information genom att samråda med länsstyrelsen (2 kap. 10 § KML).

Ett arbetsföretag anses beröra en fornlämning om det utförs på själva fornlämningen eller inom fornlämningsområdet, d.v.s. i anslutning till en känd fornlämning eller i ett fornlämningstätt område. Fornlämningsområdet är det område på marken eller sjöbotten som fornlämningen behöver för att bevaras. De bedöms utifrån fornlämningens art och betydelse och har samma lagskydd som själva fornlämningen (2 kap. 2 § KML).

Uppgifter om fornlämningar finns i Fornsök

Genom sökapplikationen Fornsök i Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöregister (KMR) finns information om fornlämningar, bl a lämningstyp, lokalisering samt antikvarisk bedömning. Fornminnesinformationen kommer huvudsakligen från inventeringar och arkeologiska undersökningar. På kartorna i Fornsök redovisas endast själva objekten, inte fornlämningsområdena. Kartmarkeringarna i Fornsök kan också ha en varierande felmarginal.

Den antikvariska bedömningen anger om lämningen bedömts som en fornlämningen eller inte. I Fornsök finns dessutom ett antal objekt med osäker antikvarisk bedömning, ibland benämnda ”möjlig fornlämning”. Den antikvariska bedömningen av en fornlämning är gjord utifrån den praxis som rådde vid det tillfälle då fornlämningen registrerades och kan komma att ändras. Exempelvis kan en lämning som vid inventeringstillfället bedömdes vara ”en övrig kulturhistorisk lämning”, utifrån dagens kunskapsläge få en ny bedömning som ” fornlämning”. Kontroll av fornlämningens status, läge och utbredning bör därför alltid ske tillsammans med länsstyrelsen i samband med planeringen av ett arbetsföretag.  Många uppgifter i Fornsök är inte kvalitetssäkrade och de bör betraktas som ett kunskapsunderlag eller en vägledning, d.v.s. uppgifterna i Fornsök är inte bindande för KML-besluten. Däremot ligger uppgifterna till grund för bedömningen av om en fornlämning ska anses känd eller inte. Vid en exploatering gör länsstyrelsen en aktuell bedömning av lämningens antikvariska status.