Internationellt ansvar

Kulturarvsbrott och illegal handel är globala fenomen och därför ofta gränsöverskridande. För att stärka kampen mot brottsligheten krävs en effektiv internationell samverkan.

Kulturarvsbrott och illegal handel med kulturföremål är inte någon ny företeelse och inte heller begränsad till någon speciell del av världen. Tvärtemot finns det mycket idag som tyder på att brott mot kulturarvet, i skiftande omfattning och på olika sätt, drabbat och fortsatt drabbar alla delar av världen. En förklaring till detta är att efterfrågan på attraktiva och ofta unika kulturföremål tycks evig och omättlig.

I länder och regioner som är drabbade av krig och väpnad konflikt är en utbredd och avsiktlig förstörelse av monument och historiska platser ofta en beklagansvärd realitet. Inventarier stjäls från museer, arkiv, bibliotek och religiösa byggnader. Arkeologiska föremål plundras genom olagliga utgrävningar och delar av historiska minnesmärken tas loss och försvinner. Denna illegala handel kan, i likhet med människohandel och handel med droger och vapen, vara en betydande inkomstkälla för terrorism.

Sociala medier ger ökad handel

En faktor som starkt bidrar till den omfattande globala handeln med olagliga kulturföremål är allt fler lättillgängliga kommunikationskanaler. Nya plattformar för omsättning av kulturföremål och marknadsföring av otillåten jakt på forntida skatter är till exempel olika sociala medier. Beskaffenheten hos många sociala medier och mötesplatser på internet gör att det uppstår mer eller mindre insynsfria vägar till omsättning av illegala föremål och verksamheten kan där ofta undgå myndigheternas upptäckt och övervakning.

På den internationella nivån finns flera mellanstatliga organisationer och forum som verkar för att bekämpa kulturarvsbrott och illegal handel med kulturföremål. Det görs genom att juridiska regelverk arbetas fram och implementeras, men även genom handlingsplaner, bilaterala avtal och utbildning av relevanta aktörer liksom medvetandehöjande informationskampanjer riktade till allmänheten. Sverige och Riksantikvarieämbetet följer på olika sätt dessa arbeten och samverkar aktivt inom ramen för flera av dem.

Konventioner

Unescos 1970-års konvention

Det första internationella ramverket som arbetades fram för att motverka illegal handel med kulturegendom i fredstid är Unescos 1970-års konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom  Konventionen innehåller även bestämmelser som syftar till att främja återställande av stulna och olagligt exporterade kulturföremål till ursprungsländerna. I fråga om konfliktlösningsinstrument anger dock Unescokonventionen enbart diplomati.

Konventionen utgör ett grundläggande rättsligt ramverk för världens länder att stärka såväl de nationella insatserna som det internationella samarbetet för att bekämpa illegal handel med kulturegendom.

Sveriges engagemang

Sverige ratificerade konventionen 2003. För närvarande har drygt 140 stater anslutit sig till konventionen, vilket innebär att länderna förbundit sig att bland annat införa krav på exportlicens för kulturföremål, upprätta inventarieförteckningar för offentliga samlingar och införa straffpåföljder vid brott mot regler som syftar till att skydda kulturegendom.

2013 inrättades en till statspartsmötena underordnad regeringskommitté vars uppdrag är att, genom förslag och beslut om åtgärder, effektivisera genomförandet av 1970-konventionen. Sverige deltog som medlem i kommittén för mandatperioden 2017-2021.

I Sveriges finns Svenska Unescorådet som är en nationalkommission för Unesco. Rådet har bland annat skydd och bevarande av kulturarv som ett av sina centrala verksamhetsområden. Kansliet för Svenska Unescorådet är placerat i regeringskansliet.

1995 års Unidroitkonvention

Som ett mycket viktigt komplement till Unescos 1970-års konvention antog det mellanstatliga institutet Unidroit (International Institute for the Unification of Private Law) år 1995 en särskild konvention om stulna eller illegalt exporterade kulturföremål . Unidroitkonventionen innehåller två huvudkategorier av bestämmelser. Det ena rör återlämnande av stulna kulturföremål och det andra återlämnande av olagligt utförda kulturföremål. Förutsättningen för båda områdena är att anspråken ska vara av internationell karaktär. Unidroitkonventionen har som utgångspunkt att innehavaren av ett stulet kulturföremål ska återlämna det och konventionen innehåller i det avseendet ett bredare och mer detaljerat regelverk än Unescos 1970-konvention.

Unidroitkonventionen möjliggör för en stat som anslutit sig att begära att en domstol i en annan konventionsstat förordnar om återlämnande av ett kulturföremål som olagligen exporterats från den ansökande statens territorium.

Hitintills har förhållandevis få stater ratificerat Unidroitkonventionen. Sverige anslöt sig 2011 och idag är ytterligare ett femtiotal länder statsparter.

1954 års Haagkonvention

Unescos Haagkonvention från 1954 om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt innehåller bestämmelser som innefattar förbud mot plundring och förstörelse av kulturegendom och som ska tillämpas vid krig eller annan väpnad konflikt, vid ockupation och inbördeskrig. Statsparterna ska värna om sin kulturegendom genom att i fredstid vidta åtgärder för att skydda egendomen mot negativa effekter av en väpnad konflikt.

Det finns två så kallade tilläggsprotokoll som kompletterar Haagkonventionen. Det andra av dessa protokoll medför ytterligare förstärkningar av skyddet för kulturegendom och ställer krav på de stater som anslutit sig att införa specifika straffsanktioner. En stor del av de gärningar som kriminaliseras räknas som krigsförbrytelser. Sverige ratificerade konventionen och dess första tilläggsprotokoll år 1984. Det andra tilläggsprotokollet ratificerades 2017.

Europarådets konvention om brott med anknytning till kulturegendom

Fram till 2017, då Europarådet färdigställde en konvention om brott med anknytning till kulturegendom, har det inte funnits ett samlat internationellt instrument som innehåller en närmast fullständig uppräkning av de olika kriminella handlingar som kulturarv kan utsättas för. Konventionen syftar till att förebygga och bekämpa illegal handel med och förstörelse av kulturegendom liksom att främja internationellt samarbete. Bestämmelserna i konventionen kriminaliserar bland annat plundring, olaglig utgrävning och stöld av kulturegendom, otillåten import och export av kulturföremål samt försäljning av föremål som utsatts för dessa typer av brott.

Konventionen antogs i Nicosia i maj 2017 och trädde i kraft den 1 april 2022. För närvarande är det endast ett fåtal stater som har signerat konventionen och än färre som har ratificerat den. Sverige tillhör det stora antal länder som inte har skrivit under eller ratificerat Europarådets konvention.

Resolutioner

FN

Under 2000-talet har det skett fruktansvärda brott mot befolkningen och kulturarvet i Syrien och Irak. FN:s säkerhetsråd har därför genom särskilda resolutioner uppmanat världens länder och institutioner att mobilisera för gemensamma insatser och att tillsammans sluta upp kring åtgärder för att kraftfullt motverka förstörelsen av kulturegendom och mildra dess efterverkningar.

FN:s säkerhetsrådsresolution 2199 om finansiering av terrorism från februari 2015 innehåller ett fördömande av ödeläggelsen av kulturarvet i Irak och Syrien. Den ålägger alla medlemsstater att agera i samarbete med Unesco och Interpol och slår fast att medlemsländerna har ett ansvar att vidta åtgärder som förhindrar kulturarvsförstörelse i och illegal handeln med kulturföremål från dessa stater.

Resolution 2347  som antogs 2017 är den första säkerhetsrådsresolutionen som enbart fokuserar på kulturarv. I resolutionen bekräftar säkerhetsrådet att terrorism i alla former utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell fred och säkerhet och noterar med oro hur terroristgrupper deltar i förstörelsen av kulturarvet och bedriver handel med stulen och plundrad kulturegendom. Säkerhetsrådet uppmanar medlemsstaterna att vidta förebyggande åtgärder som skyddar kulturegendom i samband med väpnade konflikter och för att ge stöd till insatser som säkrar kulturarvet.

Europaparlamentet

I januari 2019 antog Europaparlamentet resolution 2017/2023 (INI) om gränsöverskridande anspråk på återlämnande av konstverk och kulturföremål som plundrats under väpnade konflikter och krig . Resolutionen behandlar internationella återlämnanden av kulturföremål som plundrats i väpnade konflikter och krig. I resolutionen konstaterar Europaparlamentet att det på EU-nivå har ägnats otillräcklig uppmärksamhet åt återställande av konst- och kulturföremål som är plundrade, stulna eller på annat sätt olagligt åtkomna i tider av väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att ta fram rekommendationer och riktlinjer för att öka medvetenheten om behovet av att stödja nationella institutioner i fråga om krav på återlämnande av detta slag.

EU-rättsakter

Import- och handelsrestriktioner för föremål från Syrien och Irak

För att svara upp mot FN:s resolutioner 2199 och 2347 (se ovan) har EU antagit två förordningar som förbjuder import och handel med kulturföremål från Syrien respektive Irak . Dessa förordningar är direkt tillämpliga i Sverige och den som bryter mot sanktionerna kan bli straffad.

Bestämmelserna innebär att det, under vissa omständigheter, är förbjudet att importera, exportera eller förmedla syriska kulturföremål och andra föremål av arkeologisk, historisk, kulturell, vetenskaplig eller religiös betydelse från Syrien om det skäligen kan misstänkas att föremålen förts ut från landet utan tillstånd av ägaren eller på annat olagligt sätt. Förbudet gäller inte föremål som förts ut ur Syrien före den 9 maj 2011.

Förbud råder även mot import, utförsel av och handel m.m. med irakisk kulturegendom och andra föremål av arkeologiskt, historiskt, kulturellt, sällsynt vetenskapligt och religiöst värde som olagligt har förts bort från Irak. Förbudet gäller inte kulturföremål som fördes ut ur Irak före den 6 augusti 1990 eller håller på att återlämnas till irakiska institutioner.

Förordning (2019/880) om införsel och import av kulturföremål

I april 2019 antog EU en förordning om införsel och import av kulturföremål. Förordningen infördes mot bakgrund av ett behov av gemensamma EU-regler för att verkningsfullt kunna skydda det globala kulturarvet mot olaglig handel, förlust och förstörelse och förhindra finansiering av terrorism och penningtvätt genom försäljning av plundrade kulturföremål till köpare inom unionen. Det är EU-kommissionen uppfattning att så länge det går att bedriva lukrativ handel med olagligt uppgrävda eller stulna föremål och därigenom göra ekonomiska vinster utan påtagliga risker så kommer kulturarvsbrottsligheten runt om i världen att fortsätta.

Förordningen innebär ett förbud att föra in kulturföremål till EU om de är illegalt utförda från länder utanför unionen. Förbudet trädde i kraft den 28 december 2020 och medför bland annat att en importör av kulturföremål måste kunna visa att kulturföremålet är lagligen utfört från dess ursprungsland.

Direktiv (2014/60) om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium

Eftersom EU:s inre marknad innebär en fri cirkulation för varor mellan medlemsstaterna är möjligheterna att kontrollera sådan ut- och införsel begränsade. Redan 1993 infördes därför det första direktivet om återlämnande av kulturföremål inom EU. Det nuvarande direktivet omarbetades 2014.

Motivet till införandet av det så kallade återlämnandedirektivet var att skydda sådana kulturföremål, som medlemsstaterna klassar som nationella skatter, mot olaglig utförsel.

Återlämnandedirektivet innebär att ett system har etablerats som gör det möjligt för medlemsländerna att säkerställa återförandet av olagligt bortförda kulturföremål till sitt territorium. Direktivet anger, som utgångspunkt, att kulturföremål som olagligt förts bort från en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som påträffas i en annan medlemsstat ska återlämnas. För Sveriges del har direktivet införts i kulturmiljölagen (6 kap.). Reglerna i kulturmiljölagen gäller för väckande av talan om återlämnande i svensk domstol för föremål som, efter en olaglig bortförsel från en annan stat, påträffas här.

Ytterligare internationell samverkan mot kulturarvsbrott och illegal handel

Interpol

Den internationella polisorganisationen Interpol, med 190 medlemsländer, har en särskild grupp av poliser som är specialiserade på kulturarvsbrott. Enheten är placerad vid huvudkontoret i Lyon och man arbetar där främst med utbildning och kompetensuppbyggnad riktad till medlemsstaternas nationella polisorganisationer. Interpol administrerar även databasen Stolen Works of Art  som är ett mycket viktigt verktyg för polisen i kampen mot illegal handel med kulturföremål. I databasen registreras beskrivningar och fotografier av stulna konst- och kulturföremål som rapporteras in från polismyndigheter runt om i världen. Idag finns cirka 52 000 objekt registrerade i Interpols databas.

Våren 2021 lanserade Interpol en ny app som kan användas för att hitta och identifiera stulna kulturföremål. Appen, som heter ID-Art använder bildigenkänning för att identifiera föremålen. Den som använder appen kan omedelbart kontrollera om ett föremål är bland de tusentals objekt som registrerats som stulna i databas Stolen Works of Art.

EU

I december 2022 antog EU-kommissionen en handlingsplan mot olaglig handel med kulturföremål . Handlingsplanen har koppling till EU:s tidigare arbete med strategier för unionens inre säkerhet och för bekämpande av organiserad brottslighet. Syftet med handlingsplanen är att såväl utnyttja potentialen i redan befintliga åtgärder som att uppmärksamma områden där ytterligare insatser krävs liksom att beskriva hur utmaningarna ska hanteras. Det senare görs genom formuleringen av ett antal nyckelåtgärder som kommissionen avser att vidta respektive uppmanar medlemsstaterna att ta itu med.

WCO

Tullmyndigheter världen över har en nyckelroll att spela i kampen mot den illegala handeln eftersom man har i uppdrag att kontrollera vissa av de varor som passerar nationsgränserna. WCO (World Customs Organization) är ett internationellt mellanstatligt organ som arbetar för att utveckla och harmonisera tullprocedurer. Organisationen är också mycket aktiv i frågor som rör kulturarvet och har därför inrättat ett särskilt program för kulturarvsfrågor . WCO har även en väl utvecklad samverkan med Unesco, Europol och Interpol. Ett exempel på en sådan samverkan är de specialinriktade så kallade Operation Pandora i syfte att identifiera och beslagta sändningar med illegala kulturföremål som genomförs varje år och där tullmyndigheter i en lång rad länder deltar.

ICPRCP

Inom Unesco finns en särskild regeringskommitté som har i uppdrag att bistå samtliga medlemsstater (det vill säga även stater som inte är anslutna till 1970-konventionen) som förlorat kulturföremål av stor betydelse för det nationella kulturarvet att få dem återlämnade. Kommitténs namn förkortas ICPRCP (Intergovernmental Committee for Promoting the Return of Cultural Property) och arbetar sedan inrättandet 1978 med att lägga fram förslag till medling eller förlikning mellan berörda stater i fall där existerande internationella konventioner och nationell lagstiftning inte kan tillämpas. Detta gäller särskilt för kulturegendom som har gått förlorad till följd av kolonial eller utländsk ockupation före tillkomsten av 1970-års konvention.

UNODC

Inom FN är utöver Unesco även UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) ett viktigt organ i arbetet mot illegal handel med kulturegendom. En betydande del av den internationella illegala handeln med kulturföremål kan definieras som organiserad brottslighet enligt FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet  UNODC bedriver därför ett internationellt arbete för att främja rättsutvecklingen och kapaciteten för brottsbekämpning i syfte att stärka medlemsstaternas förmåga att mer effektivt hantera även illegal handel med kulturföremål

Nordiskt samarbete

Inom Norden finns ett särskilt samarbete mot illegal handel med kulturföremål som framför allt består i ett regelbundet informationsutbyte om kulturarvsbrott. Den nordiska tvärsektoriella samordningsgruppen har träffats vid ett antal tillfällen sedan en konferens i Oslo 2015 då länderna enades om att tillsammans verka för att genomföra ett antal åtgärder i arbetet mot illegal handel med kulturföremål. Samarbetet inleddes till följd av ett gemensamt uttalande från de nordiska kulturministrarna under ett möte arrangerat av Nordiska ministerrådet på Färöarna 2015. Under mötet utrycktes en stark vädjan till alla i Norden  experter, samlare, konst- och antikhandlare, antikvariat och museer att vara särskilt aktsamma rörande föremål från Syrien och Irak.