Arkeologisk undersökning vid Gamla Uppsala, oktober 2012

Utvärdering av föreskrifter för uppdragsarkeologi

Riksantikvarieämbetet har på uppdrag av regeringen gjort en utvärdering av de föreskrifter för uppdragsarkeologin som trädde i kraft 2008.

Utvärderingen har bland annat tittat på om länsstyrelserna stärkts i sin beställarroll, om mångfalden undersökare och antalet arkeologiska undersökningar som blir föremål för anbudsförfaranden ökat, samt om avrapporteringen av undersökningarna blivit målgruppsanpassad.

Utvärderingen visar att föreskrifterna har fått såväl positiva som negativa effekter:

  • Den uppdragsarkeologiska processen har blivit mer formaliserad, uppföljningsbar och genomsiktlig. Men samtidigt har den blivit mer byråkratisk och lett till en förskjutning av kostnaderna från det arkeologiska arbetet mot administration.
  • Flera undersökningar har blivit föremål för anbudsförfaranden och i många län finns idag flera olika verksamma undersökare, både offentliga institutioner och privata företag. En icke önskvärd effekt är de tecken på prispress som är synliga i form av bl.a. en ökning av antalet undersökningar i kostnadsintervallet strax under gränsen för när ett anbudsförfarande ska genomföras.
  • Introduktionen av begreppet rapportering har inneburit att resultaten för undersökningarna numera kan presenteras på en mängd olika sätt beroende på vilken målgrupp som man vill nå. Mest märkbart är att fler uppdrag innefattar olika publika insatser som exempelvis visningar i fält och populärvetenskapliga skrifter. Fortfarande blir dock resultaten från allt för många undersökningar endast presenterade i rapportform.

Återrapportering av regeringsuppdrag: Verkställighetsföreskrifter för uppdragsarkeologi 2012