Nyheter
Stenstorps kyrka i Västergötland vars tak är märkt med DNA-färg.
Stenstorps kyrka i Västergötland vars tak är märkt med DNA-färg. Foto: (PDM)

Kulturarv i fara -kan DNA-färg hindra metallstölder?

Riksantikvarieämbetet är oroat över att vårt gemensamma kulturarv förstörs. Vid ett möte med polis, Svenska kyrkan, museer och återvinningsbranschen diskuterades åtgärder mot metallstölder.

Kriminalteknisk skyddsmärkning, även kallat DNA-färg, kan vara ett effektivt sätt att stoppa stölder av koppartak från kyrkobyggnader och andra värdefulla kulturföremål. Riksantikvarieämbetet vill förvissa sig om att material och föremål inte tar skada av märkningen och ta reda på hur märkning görs på bästa sätt.
Stölder från kyrkor och begravningsplatser har förekommit i alla tider men har ökat de senaste åren. Framförallt har stölderna av takplåtar, stuprör och åskledare av koppar ökat snabbt i takt med att priset på metallen stigit.

Flest stölder i Göteborg och Lund

År 2011 ökade antalet stölder av kopparplåtar från svenska kyrkobyggnader från 31 till 76 och ifjol anmäldes 67 stölder. Flest stölder görs i Göteborgs stift och Lunds stift.
Att ersätta de stulna metallerna kostar kyrkan och försäkringsbolagen flera miljoner kronor varje år. Men kostnaderna är i själva verket större eftersom byggnaderna ofta drabbas av fukt- och byggnadstekniska skador när kopparplåtarna slits bort. Vissa föremål som försvinner är dessutom oersättliga.
På initiativ av Kyrkans Försäkring AB, som ansvarar för Svenska kyrkans egen försäkringslösning, började flera kyrkor i de mest utsatta områdena i fjol att märka sina koppartak med kriminalteknisk skyddsmärkning.

Penslas eller sprayas på

Skyddsmärkningen penslas eller sprayas på delar av taket. Märkningen innehåller en unik kod som talar om vem denna plåt tillhör samt en fluorescens som bara går att se när man lyser på den med en lampa. Märkningen innehåller även någon form av bindemedel.
För att skaffa mer kunskap om hur skyddsmärkning går till samt dess effekter ordnade Riksantikvarieämbetet nyligen en workshop med representanter från bland annat Svenska kyrkan, polisen, museer och återvinningsindustrin. Riksantikvarieämbetet vill säkerställa att skyddsmärkningen inte skadar de föremål som märks, varken på kort eller längre sikt.

Goda erfarenheter

Anders Burén från Länskriminalpolisen i Stockholm berättade att polisen har väldigt goda erfarenheter av kriminalteknisk skyddsmärkning. Fenomenet används allt oftare av guldsmedsbutiker och pantbanker och vid värdetransporter.

– Fördelarna är många. Framförallt har vi märkt att det är verksamt för att förebygga brott. Men det underlättar också att identifiera både gärningsmän och stulna värdeföremål. Dessutom är bevisvärdet väldigt bra och skyddsmärkning bidrar till ökad lagföring.
Även Kyrkans Försäkring och representanter för de företag som tillhandahåller skyddsmärkning vittnade om märkningens brottsförebyggande effekt. I Storbritannien där takplåt på kyrkor skyddsmärkts i snart femton år har antalet stölder minskat kraftigt. Samtidigt klaras flera av de stölder upp som fortfarande begås.

– Och ingen av våra svenska kyrkor har drabbats efter att de infört märkning, tillade Leif Eriksson från Kyrkans Försäkring.

Mer kunskap behövs

Några tydliga besked om hur beständig märkningen är eller om det finns risk för skador på de föremål som märks gavs dock inte. Leverantörer garanterar bara att märkningen håller fem-sju år och sedan bör förnyas. Och några resultat från hur de märkta föremålen påverkas på sikt finns inte.

– Vi vill ju försäkra oss om att material som märks inte korroderar eller på annat sätt förstörs på längre sikt, och då pratar vi flera hundra år, säger Erika Hedhammar, konservator på Riksantikvarieämbetet och ansvarig för workshopen. Vi behöver ta fram ny kunskap inom området och i samverkan med polis, Svenska kyrkan, museer med flera ge råd och riktlinjer.

Märkning tillståndspliktigt

En annan viktig fråga är att hitta lösningar som garanterar att föremål går att spåra även om det märkande företaget skulle gå i konkurs. I dag hanterar varje företag sitt eget spårregister.
Vid workshopen stod det också klart att skyddsmärkning kräver tillstånd enligt kulturminneslagen från Länsstyrelsen.

– Skyddsmärkning kan inte anses vara ett sedvanligt underhållsarbete eftersom man påför ett nytt material. Det anses enligt lagen vara en väsentlig förändring och är därför tillståndspliktigt, säger Lotta Eriksson Kockum på Riksantikvarieämbetet.

Av Hans Hellberg

För mer information kontakta konservator Erika Hedhammar, tel 08-5191 8373, erika.hedhammar@raa.se
  • Publicerad:
  • Uppdaterad: