Vägen framåt för heritage science
Hur kan heritage science i Sverige växa vidare? Det var temat för årets Heritage Science Sverige Forum, som nyligen hölls på Historiska museet i Stockholm. Bland annat diskuterades erfarenheterna från Storbritannien, där koordinationen av forskning inom heritage science framgångsrikt samlats.
De senaste fem åren har heritage science successivt etablerats i Sverige. Ett viktigt steg var bildandet 2017 av nätverket Heritage Science Sverige, HSS, som idag består av ett trettiotal museer, samlingar, myndigheter, universitet och forskningsorganisationer. Konferensen HSS Forum, som arrangerats årligen sedan 2018, har också varit starkt bidragande till att samla såväl forskare som praktiker inom heritage science.
Hur kan det svenska arbetet inom heritage science stärkas? Hur kan antalet tvärvetenskapliga forskningsprojekt öka? Och vilka möjligheter finns till ett mer formaliserat samarbete inom heritage science?Det var några av de frågor som diskuterades under årets Heritage Science Sverige Forum.
Svensk infrastruktur ligger några år framåt i tiden
En utmaning framöver är att försöka skapa en permanent nationell infrastruktur för heritage science. Det skulle stärka den svenska forskningen inom heritage science, men också möjliggöra svensk medverkan i det europeiska samarbetet E-RIHS. En del av detta arbete är att synliggöra kulturarvet i den nationella svenska forskningsagendan.
– Den resan kommer att kräva insatser av många aktörer på hög nivå. Det vi kan göra nu är att är att synliggöra det som finns, sade Stefan Nilsson vid Riksantikvarieämbetet.
Internationell och nationell utblick
Under forumet presenterade huvudtalaren Caroline Peach hur Storbritannien sedan 2013 arbetat framgångsrikt genom etablerandet av National Heritage Science Forum samma år. Organisationen var resultatet av flera års arbete och ansträngningar, berättade huvudtalaren Caroline Peach från National Heritage Science Forum i sin presentation om Storbritanniens framväxande heritage science-landskap.
– För att komma så här långt har det krävts ansträngningar från flera olika håll inom heritage science-communityn. Vi har haft goda kontakter med vårt vetenskapsråd, och vi har också gynnats av möjligheten att föra upp frågan på högsta politiska nivå, sade Caroline Peach.
Deltagarna fick även information om ArchLab som nyligen beslutats att prioriteras som en ny nationell forskningsinfrastruktur för laborativ arkeologi, med möjlighet att söka särskild finansiering.
– En stor fördel är att vi kommer att få en ökad kontinuitet, både vad gäller kunskap och färdigheter. Det blir lättare att få tillgång till både resurser och forskningsmetoder, sade Philip Buckland, föreståndare för Miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå universitet, som berättade att tio års hårt arbete ligger bakom förslaget, där fem forskningsinstitutioner samordnat sina resurser.